Hur jag blev en vänsterman

Varför lämnade jag aldrig arbetarklassen trots att jag genom min utbildning mycket väl kunde ha gjort det? Jag kan se två huvudorsaker till detta. Den första är min underklassuppväxt som gjorde att jag kände mig som hemma ibland arbetare och bönder men var en främmande fågel i medelklasskretsar med dess annorlunda sociala koder. Den andra var att jag var en vänsterman som ansåg att kroppsarbete inte var något som man behövde skämmas för utan snarare att vara stolt över. Att vara en bra arbetare var ett adelsmärke.

Det som gjorde mig besvärad i umgänget med medel- och överklassen var hur de skulle tilltalas. Skulle man använda efternamnet eller yrkestitel? Bland bönder och arbetare kunde man säga du men så fort man stigit i graderna och blivit t.ex. förman så fick man använda efternamnet. I en handelsträdgård som jag arbetade i använde jag efternamnet när jag tilltalade ägaren men blev tillsagd att jag skulle kalla honom chefen i fortsättningen.

Det var före du-reformen - en tid då man först måste lägga bort titlarna innan man blev du och "bror".

Jag träffade personer från medel- och överklassen när jag var med i Clarté och Vietnamrörelsen på 1960 och 1970-talen. De idealiserade arbetarna över all måtta och blev senare besvikna när de träffade på dem i verkliga livet eller t.o.m. själva blev arbetare. I deras sällskap blev jag en underklassare både genom min språkliga framtoning och mitt sätt att uppträda. När jag försökte bli lärare hade jag både språket och uppträdandet att kämpa med och därför var det ett lätt val för mig att fortsätta att vara arbetare i stället för att starta en medelklasstillvaro. Jag var arbetare av födsel och ohejdad vana.

Om jag i politisk bemärkelse gått högerut åt det moderata hållet skulle jag nog varit mera intresserad av att lämna arbetarklassen. Då hade jag kanske köpt aktier och kanske blivit rik på kuppen. Det var otänkbart för en vänsterman att köpa aktier eller bli företagare. Ändå var min far egen företagare och ägde en handelsträdgård. Jag ville trots detta hellre ha ett socialistiskt samhälle där människor levde under jämlika förhållanden.

Av Yngve Karlsson 12 feb 2008 22:39