Vem ska man anklaga? Gud?
Min dotter, som slogs mot bröstcancer i över ett år från hösten 2011 till den 21 november 2012, skrev hela tiden, Så länge hon orkade, en blogg om världen sedd från sjuksängen. Den kan vara värd att läsa, för sjuk såväl som frisk. Var tredje svensk drabbas under sin livstid av cancer. Majoriteten botas. Inte min dotter.
Semestern som aldrig tar slut
I viss sinnesstämning känner jag tanken på döden som den eviga semestern. Den totala befrielsen från sorg, besvikelser, ledbesvär, cancer, begravningar och ett falnande välstånd som kräver ständig översyn och krafttag på heltid.
Medias gudomliga rätt att bara presentera PK-siffror
För oss svenskar med en 30-procentig risk att någon gång få cancer, måste det vara en omöjlighet att urskilja de extra cancerfallen som kan bero på eventuell strålning.
Sierskan på Omberg 4
Sanningen är läkande. Människorna i vår tid behöver läkande. Att bli fri från livslögner är som att bli botad från cancer.
Cancer behöver inte betyda döden
Läkarna skakade på huvudet och befarade det värsta. - Jag dö? Det kan du glömma, sade jag.
Jag fick cancer - men nu mår jag bra!
"Jag gick ut och satte mig på min väninnas trappa. Där satt jag när min väninna hittade mig. Jag berättade, och hon grät. Själv kunde jag inte gråta. Jag lånade telefonen och ringde min mamma, innan modet svek mig."
Till min älskade farmor Nora
Det är nu 20 års sedan, så när nästan på dagen, som min älskade farmor Nora gick bort i cancer. Den 17 oktober 1987, bara 63 år, lämnade hon oss, familjen Gedin, med stor saknad och en enorm sorg.
