Almedalen är mer än rosémingel och självupptagna journalister
Det allra finaste den här veckan var ändå Sverigedemokraternas dag. Ni gapar kanske och undrar om jag drabbats av värmeslag, men det ni som var på fastlandet möjligen inte vet är att SD:s dag förvandlades till en dag av tolerans.
Lööfs tal var en regelrätt djurpark
Visserligen var hon rätt tydlig med att Centerpartiet vill döda fler djur, helst då vargar, men det var det enda jag uppfattade. Det var nämligen lätt att tappa fokus i de evighetslånga konstpauserna.
Björklund spelar med gamla kort
Talet avslutades väldigt abrupt och förvirringen var total. Var det här allt? Skulle Björklund inte prata om vad hans parti vill göra?
Sjöstedts tal engagerade inte hela vägen
Självfallet är Vänsterpartiet starkt och Sjöstedt är en god ledare. Men förlåt Jonas, du låter väldigt monoton när du pratar. Det blir helt enkelt lite svårt att fokusera efter en stund...
Johan vill sprida Rhetoric Slam
"Det är en scen där folk i största allmänhet kan vara med och tala. Tävlingsmomentet gör det bara desto mer kittlande, mer intressant. Det finns många dolda talanger och när det blir bra, då blir det förbannat bra."
Fridolin satsade på mysfaktorn
”Låt företagare vara företagare” sades det, och hade Fridolin kritiserat alliansen för deras klimatpolitik kom här snarare en liten flirt inför hösten. Minska krånglet för svenska företagare, var budskapet.
Spännande seminarium om genusföretagande
Tro nu inte att det var ett ”åh vi är så bra och genusvetenskap är alltid toppen”-seminarium. Nej, det var ett ganska självkritiskt seminarium där man bland annat ifrågasatte att utbildningar i genusvetenskap alldeles för ofta är homogena och nästan uteslutande attraherar vita kvinnor.
