Jan Björklund (Foto: Niklas Carlsson/centerbilder BY CC 2.0) 

Björklund spelar med gamla kort

Mycket kan man säga om Folkpartiet och Jan Björklund, men att de fick veckans hittills finaste väder kan ingen förneka. Solen sken över de som samlats för att höra utbildningsministern tala om vad hans parti vill göra för Sverige.

Tji fick de.

Björklund inledde med att tala om Visbys historia och att vi måste se tillbaka på det som har varit. Kanske det är just därför han flera gånger under talets gång skyllde moderna problem på Socialdemokraterna. Som alltså inte styrt Sverige sedan valet 2006.

Björklund gick ut väldigt hårt i början och pratade om arbetskraftsinvandring och konstaterade att Sverigedemokraterna inte gillar invandrare och Socialdemokraterna gillar bara invandrare om de inte arbetar. Hmm... tja, det är väl ett sätt att se på saken men många skulle nog välja att högljutt protestera mot den analysen.

Att Björklund sedan påstår att fackföreningsrörelser gärna vill se folk utan arbete gör mig sugen på att skicka honom i en grundkurs i Svenska Modellen. Å andra sidan kan jag väl tycka att en svensk minister redan borde kunna sådant...

Vad var resten av Björklunds budskap då? Jo, att skatterna ska sänkas. Och att de rödgröna partiernas typ enda mål med sin politik är att få de rika att fly från Sverige. För visst, det går ju knappt att gå utanför dörren utan att snubbla på någon riking som flyr med panik i blicken och väskan i handen.

Sen körde han ett gammalt Björklundskt välbeprövat kort: han tog upp en liten anekdot. ”Jag minns ett samtal med en gammal kompis från ungdomsåren...” Ni förstår, vår utbildningsminister träffar många och hör talas om många och pratar med många. I varje tal används en liten anekdot. Det var kul de första femhundra gångerna men ärligt talat, nuförtiden slutar vi lyssna.

”Ensam är inte stark, ensam är till sist bara svaga. Starka är nåt vi är tillsammans.” - Nej, det är inte fackföreningsrörelsen han beskriver här. Även om man hade kunnat gissa det.

Björklund fastslog också att det finns skolämnen som är mer eller mindre viktiga. Matematik och främmande språk – viktiga. Resten? Jag antar att de är oviktiga då. Personligen tycker jag väl att alla ämnen i skolan är tämligen viktiga, på ett eller annat sätt. Men så är jag också fostrad i den ”kravlösa flumskolan” så vad vet jag...

Två saker var han iallafall väldigt tydlig med: Folkpartiet kommer inte ingå i en regering tillsammans med sossarna, och han blev lite ledsen för att skolministern innan honom städade ur sitt skrivbord innan han lämnade kontoret. Jag förstår att det måste ha känts svårt att komma till jobbet och inse att föregångaren inte kvarlämnat några jättebra och kloka förslag, så att man måste komma på något själv. Mitt hjärta blödde för Björklund under denna känslofyllda anekdot.

Mitt helheltsintryck av talet? Tja, förutom att han buntade ihop både Socialdemokraterna och Vänstern med Sverigedemokraterna utifrån vissa frågor de till viss del delar (till skillnad från alliansen då, förutom... ja, det faktum att SD oftast röstar med just alliansen.) så var det liksom inte så mycket. Ett krav att få veta vem Löfvén ska bilda regering med för tydligen har alliansen nånstans helt gett upp och tar för givet att det är (S) som kommer vinna.

Sen blev det inte så himla mycket mer – talet avslutades väldigt abrupt och förvirringen var total. Var det här allt, bara kritik mot andra partier? Skulle Björklund inte prata om vad hans parti vill göra?

Nåväl. Det kanske kommer nästa år. En kan ju alltid hoppas.


Dagens garv: INGEN kunde missa att Folkpartiet är liberaler. Över hela fonden på scenen, i olika storlekar, och på talar stolen stod det ”Liberalerna”. Överallt. ”Liberalerna Liberalerna Liberalerna."

Dagens gäsp: Att senaste årens problem med svensk skola skulle vara Göran Perssons fel. När ska du ta ansvar, Björklund?

Dagens applåd: När talet var slut.

Betyg: En tapir utan idéer framför en väldigt tom svart tavla.  



(Tapirdesign: Kim Ahoma)

Av Anny Berglin 06 jul 2013 12:51