Lööfs tal var en regelrätt djurpark

Visserligen var hon rätt tydlig med att Centerpartiet vill döda fler djur, helst då vargar, men det var det enda jag uppfattade. Det var nämligen lätt att tappa fokus i de evighetslånga konstpauserna.

De flesta har åkt hem och de som inte gjort det var någon annanstans. Det var känslan i alla fall när man såg talet på TV, för visst såg det lite glest ut i publiken? Å andra sidan klappades och hurrades det så friskt av de tappra närvarande (hela Centerns väljarkår?) att man kunde tro att det stod en rockstjärna på scen. Och lite kan jag tänka – är inte Annie Lööf en smula rockig ändå? Hon kör sitt eget race på något sätt. Hon blir granskad på andra sätt än övriga partiledare och dömd efter andra premisser – eftersom hon är kvinna. Ändå står hon rakryggad och det ger jag henne all min respekt för.

Men själva talet då? Hur var det? Tja, bara att hon gick in till en låt av ”Stiftelsen” säger ju allt. När jag slutat kväljas så kunde jag börja koncentrera mig på vad Lööf egentligen sa. Fast det var ju inga nyheter: ”Sverige behöver fler reformer” och det är roligare att grilla korv tillsammans än att äta oxfilé ensam var budskapen. Tja, själv föredrar jag nog en riktigt fin bit död ko framför nermalt slaktavfall, men det är ju jag det.

Lööf konstaterade också att ”Centerpartiet vill mer”. Mer vaddå? Jag tycker inte riktigt det blev särskilt tydligt. Visserligen var hon rätt tydlig med att Centerpartiet vill döda fler djur, helst då vargar, men det var väl det enda jag uppfattade. Nå, jag lyssnade inte så noga. Det var lite lätt att tappa fokus i de lååååånga konstpauserna. En sån lång konstpaus borde kanske Lööf ha tagit istället för att dra en subtil liten hint mot Mona Sahlin med ett väskskämt. För det gick oss inte obemärkta förbi. Och det borde ha strukits, efter nattens händelser då Sahlin blev förföljd och upplevde sig hotad av medlemmar från Svenskarnas parti. Det var liksom inte läge att driva med henne, just idag.

Sen hörde jag mest ett brus av floskler, nånstans hördes ”frihet” och att det nu får vara nog med socialism. Sen citerades Olof Palme. Och just det var väl kanske det bästa i hela talet, får jag ändå säga.

I sann allians-anda handlade det mesta om att oppositionen är dumma och att deras politik är skadlig. Att de borde presentera ett regeringsalternativ och blablabla – vi har hört det förut. En önskan jag vill skicka till alla alliansföreträdare: fokusera mindre på vad motståndarna gör, och koncentrera er på att föra fram er egen politik istället. Om inte annat borde det vara en prioritet för Centerpartiet, som i flera opinionsundersökningar lite nervöst darrat precis under fyraprocentspärren.

Till sist, ett tips i all välmening riktad särskilt till dig Annie Lööf. Och ja, jag förstår att folk kommer tycka att jag är en besserwisser nu (det ÄR jag ju faktiskt) men seriöst... det heter inte att någon är till exempel ”bättre än oss.” Det heter ”bättre än vi”.

Om jag tycker att Annie Lööf var bättre än någon? Tja, jag tycker som sagt att hon ibland är fräsigare än de andra partiledarna och att hon definitivt sticker ut. I årets Almedalstal var hon dock tämligen slätstruken.

Dagens garv: Att talet var som en regelrätt djurpark. Kossor, elefanter, lodjur, björn och varg – aldrig har väl så många djur trängts på Almedalsparkens scen?

Dagens gäsp: Lööfs låååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååånga konstpauser.

Dagens applåd: När Annie Lööf pratar om SD och Åkessons prat om att dagen då papperslösa fick rätt till vård i Sverige var en ”skammens” dag, och konstaterar att: ”Det är motsatsen till att vara Sverigevän. Det är motsatsen till att vara Hela Sveriges parti. Vad Sverigedemokraterna står för är inget annat än svenskt mästerskap i egoism”

Betyg: en Stureplanstapir som oroar sig för att vargarna ska ta hen.

(Tapirdesign: Kim Ahola)