Spännande seminarium om genusföretagande

Det finns liksom två sätt att ta sig an Almedalsveckan – antingen planerar man allt i minsta detalj, springer mellan seminarium och har anmält sig till alla hetaste mingel minst ett halvår i förväg. Eller så gör man som jag – tar dagen lite som den kommer. Visst att jag har saker inplanerade, men jag har många luckor i mitt schema. Det ger mig utrymmet att upptäcka nya saker och lära mig nya saker helt oplanerat. Som idag, när jag fick reda på att en av de jag bor med här i Visby skulle hålla ett seminarium. Jag visste inte vad det var, jag visste inte vad det handlade om – men jag tänkte: ”Äsch, i värsta fall är det skittråkigt. I bästa fall lär jag mig något nytt!”

Tack och lov blev det det sistnämnda. Seminariet, som arrangerades av Genusföretagarna, handlade om hur man som genusvetare kan bli konkurrenskraftig. Hur man kan arbeta med genusvetenskap rent konkret, praktiskt, och inte bara låta det förbli teoretisk kunskap. Det var väldigt spännande att lyssna på panelen, som bestod av medlemmar från Genusföretagarna som är en branschorganisation för företag som arbetar med just genus och jämställdhet. Visste ni till exempel att Sverige är det land i Norden som har flest genusföretagare? Där kan man verkligen säga att vi är ledande.

Men tro nu inte att det var ett ”åh vi är så bra och genusvetenskap är alltid toppen”-seminarium. Nej, det var ett ganska självkritiskt seminarium faktiskt där man bland annat ifrågasatte att utbildningar i genusvetenskap alldeles för ofta är homogena och nästan uteslutande attraherar vita kvinnor. Det riktades också skarp kritik för att det saknas mycket i dagens genusutbildningar, till exempel hur man kan tillämpa kunskapen i praktiken.

Mest engagerade blev dock panelen i slutet av seminariet, när en ung tjej i publiken ställde en fråga. Hon gick i trean på gymnasiet och upplevde problem med att killarna i hennes klass dissade genusvetenskap fullkomligt. Hur skulle de kunna arbeta för att de blev lite mer öppna för genus? Man kunde verkligen se hur panelen tände till och nästan slogs för att besvara frågan. Och det var också det intressantaste på seminariet, för just då gav de prov på en mängd olika sätt att praktiskt tillämpa genusvetenskap.

Var jag målgruppen för seminariet? Nej, jag tror inte det. Men det är det som är det charmiga med Almedalen: Jag är lika välkommen ändå. Vad jag tar med mig därifrån är att det finns en bunt jädra häftiga kvinnor och män som arbetar väldigt konkret med genusvetenskap. Människor som omsätter teori i praktik. Och det tror jag faktiskt är en självklar framtid.  

Av Anny Berglin 03 jul 2013 10:45