Alltings mening

Den här tråden diskuterar artikeln Alltings mening.
Inlägg #1: Postat: 2011-02-01 23:00:00
Karle
som en närstående brukar sägaDet enskilda livet har ingen mening alls
Inlägg #2: Postat: 2011-02-01 23:34:00
Aguirre
Med tanke på att alternativet till livet,vad vi vet , är döden...så behöver vi nog ingen ytterligare "mening" ..men förlorar man livsviljan så kan det behövas.
Inlägg #3: Postat: 2011-02-02 11:05:00
Bizon
Hej och hå Einar Wåhlberg - det var en ödmjuk redogörelse av den eventuella meningen med allting. Jag måste säga att man måste vara lite mer precis än så om vi verkligen ska kunna diskutera frågan som sysselsatt mänskligheten sedan Hedenhös. Det förefaller vara ett alltför reducerat synsätt att fastslå att den sökta meningen "är en beskrivning av antingen en sak eller av hur flera saker fungerar tillsammans." Du säger att det handlar "antingen om meningen om något eller med något, och i det fallet är det väl i första hand det sista som är en kärnfråga då det gäller livet som då kan uttryckas med frågan - finns det någon övergripande mening med livet som är större än livet själv? ------------ Du fastslår att "meningen med livet är ödet" - ett i mina öron märkligt påstående - menar du att vi lever för att skapa ett öde, eller att livet sker för att uppfylla ödet? ----------- Att tänka att meningen skulle vara det som bildar våra liv är även det en märklig kovändning. Livet bilar livets fortsättning och det utan att det har någon annan drivkraft än att fullfölja överlevnadsdriften - där finns ingenting "DÄRFÖR ATT". ------------ Hitintills är det bara i trosfrågor som livet fått en övergripande mening med sej själv - och då att en gud vanligen tänks ha en plan med en särskild art som i människans fall är människan. Hur andra arter ser på saken ska jag lämna därhän för ögonblicket. -------- Mer sansade tänkare söker möjligheten att ge mening åt en kommande fortsättning på livet givet de förutsättningar som råder. Martin Ljung uttryckte sakernas tillstång på ett mycket träffande sätt - Livet är som en påse, tomt och innehållslöst,,, om man inte fyller den med nånting. ----------- Själv ser jag det ungefär så här - livet är i grunden ett vegeterande reaktivt tillstånd där livsprocessen är sej själv nog - för att detta tillstånd ska få en mening fordras en medveten vilja att skapa denna mening - i det fallet kan jag hålla med om att livet är på god väg då även detta skapande är en evolutiv process. Dock måste jag konstatera att det är långt kvar innan livet generellt sett verkligen har fått denna övergripande mening. --------- Tar vi oss en titt på det personliga planet kan vi se en del varianter på försök till meningsskapande, men i det fallet så gott som uteslutande i den personliga egennyttans tjänst. ------------ Du säger att//Paradoxalt nog får ju det vi tycker är "meningslöst" en mening när vi slutar söka efter något "meningsfullt"//. Kan du utveckla det? Jag tänker mej att troende människor "söker" och möjligen kan finna något meningsfullt om dom slutar med det och ser livet som det är i stället, men att icke troende inte söker, men "försöker" skapa mening i sina strävanden med utgångspunkt från de faktiska omständigheter dessa erfarenhetsmässigt känner till.
Inlägg #4: Postat: 2011-02-02 19:13:00
Einar Wåhlberg
Hallå Bizon! Du har rätt i att jag inte försökt beskriva någon "djupare" eller "övergripande" mening i den här artikeln. Jag har bara kollat upp vad vi brukar definera som en "mening". Kankse skulle jag pratat i artikeln om en större mening, för jag antar att det är en sådan du syftar på? Jag ska ge ett exempel här: Ponera att du för första gången i ditt liv sett en mobiltelefon. Det enda du förstod först var dock bara att man kunde spela Snake på den. Därför var det inte så meningsfullt men mobiltelefonen hade fortfarande ändock en liten mening för dig, som tidsfördriv stundtals. När du sedan upptäcker att man även kan ringa på den så den ju en större mening för dig, eftersom du kan använda den i jobbet, med kompisar etc. Detta blir då även bokstavligt talat en större mening för dig eftersom mobiltelefonen upptar nu en större del av ditt liv. Skulle man skriva ner alla du ringde till med mobiltelefonen så skulle det bli en längre mening än det lilla Snake-spelande som du förut ägnade dig åt.

Vad gäller hur det meningslösa får en mening så tänkte jag såhär: Att det meningslösa får en mening när du söker det. Det meningslösa får ju precis i denna mening en mening eftersom denna mening innehåller begreppet. Det är alltså själva sökandet efter det meningslösa som ger det en mening. Jag skulle utvecklat det mer i artikeln dock, det har du rätt i..
Inlägg #5: Postat: 2011-02-02 19:59:00
Aguirre
Einar...att människan är rädd för döden är en sund självbevarelsedrift som alla utom självmördare har. Man skall alltså vara rädd för döden i meningen akta sig för den,undvika den..Den som påstår sig inte vara rädd för döden är direkt livsförnekande, eller i svårt självbedrägeri.
Livet är det som faktiskt är fallet...med eller utan "mening"...den som behöver fråga om livets mening är i nån form av tvivel på, inte "meningen", utan på livet självt.Här kommer skärningspunkten, kan jag förtrösta på livet ? Eller har jag skäl att ifrågasätta det och tvivla ?
Eller skall jag förtränga hela frågan och göra som de vuxna och anse den lite barnslig ? Att för en "rationell" människa uppfostrad i denna era av "empirisk vetenskap" hänge sig åt förtröstan är ett svårt steg.
Att säga till sig själv..Jag behöver inga svar..jag litar på livet,som är allt jag har...som vi har...och som nåt större än oss själva har..kräver mycket. Min erfarenhet är dock att alla som väljer att inte förtränga...märker förr eller senare till sin förvåning att de är mer än sig själva..att nåt går tillsammans med dem, och de kan vila i förtröstan.
Inlägg #6: Postat: 2011-02-02 21:50:00
Bizon
OK Einar #4 Jag tycker mej förstå vad du menar, och kan väl bara tillägga att resonemanget inte ligger så långt från de flesta människors verklighet med någorlunda gynnsamma ekonomiska förutsättningar - i det lilla liksom i det stora. Möjligen tänker jag mej också att en sökare inte söker det meningslösa om sökaren i fråga är medveten om att det är meningslöst - att det meningslösa gives en mening för den som inte vet att det är meningslöst i händelse av att denne får för sej att söka det är en aning kuriöst och saknar nog egentlig relevans i det praktiska livet. Ditt exempel med mobiltelefonen är ju kul då det liknar ett modernt reklamtrick - du vill ha en mobiltelefon för att helt enkelt ringa till dina vänner, men då du sitter där och försöker lära dej ringa med den förlorar du dej i en massa spel i klartsiga färger och med fantastiska effekter och glömmer helt bort dina vänner. Men en gång har jag givit en hammare en annan mening med sin befintlighet än den var avsedd för - jag visste och vet mycket väl att man kan slå på saker med en hammare i syfte att göra dessa mer medgörliga samt att slå i spik - hammaren kallas ju även för "amerikansk skruvmejsel" därför antar jag att man kan slå i skruv också - att jag kommit fram till att det även i skruvens fall handlar om att slå är att jag inte funnit någon smalare del på de flesta hammare som passar att skruva med - dock att slå i skruv har visat sej vara inget jag rekommenderar. Nu kommer vi till en ny och i viss mån osökt mening jag funnit för hammaren - jag har målat med den - en fin bild av en ljus sommaräng med ett blommande träd. Jag blev nöjd med resultatet vilket gör att jag gärna propagerar för att man inte ska låsa sej vid varken tro eller misstro, trång moral eller alltför inskränkta föreställningar om det möjligas gränser. Men just en eventuell högre mening i fråga om rent andliga och existentiella förväntningar eller behov ligger närmare det realistiska då vi människor vanligen söker en mening i och/eller med tillvaron inom den sfären. Att föreställa sej att sökaren av andliga trosvärden drabbas av en plötsligt påkommen insikt att den sökta tron skulle sakna mening, men att man kan använda den i alla fall för att till exempel var med på frifräsarnas frälsningsmöten då det kryllar av gulligt godtrogna flickor där kan ju sägas ge denna tro en i mina ögon acceptabel mening lite utanför vad man normalt förväntar sej - och i det fallet vill jag bara instämma med Aguirre i ett Halleluja :-
Inlägg #7: Postat: 2011-02-03 00:19:00
Lordchaos
vad är meningen med livet för den som ändå ska dö? endast ett evigt liv har en mening
Inlägg #8: Postat: 2011-02-03 09:11:00
Bizon
#7 Och vad säger att inte livet är evigt?
Inlägg #9: Postat: 2011-02-03 09:55:00
Aguirre
Lord...så chickt individuell du är...bara i ett snävt egoperspektiv kan människan verkligen dö...Är du ett med mänskligheten blir det svårare.
Sluta se dig själv som en Individ...se dig själv som Divid, ett och delbar med alla människor. Genom oss känner vi, genom oss lever vi, som Individer är vi i bästa fall komiska.
Inlägg #10: Postat: 2011-02-03 09:57:00
Aguirre
#Bizon..trevligt att du inte ser nån skillnad mellan det andliga och det köttsliga...men jag tror inte man skall se på Gud som en hallick :-
Inlägg #11: Postat: 2011-02-03 11:45:00
Bizon
Aguirre du berör min syn på det hela i din kommentar till Lorden - men i fråga om "Gud som hallick" känns skuttet lite för långt. Som gud känner jag mej tung och sorgesam då människan - mina barn, gör livet till ett helvete för varandra, den motsatta känslan infinner sej dock då jag ser människor älska och göra varandra lyckliga - då kan lite koppleri trots allt kännas försvarbart :-
Inlägg #12: Postat: 2011-02-03 14:42:00
Lordchaos
#8#9 hmmm vad får er att tro jag förnekar livets evighet? så är det inte alls. Eckhart Tolle har varit min lärare här. detta gör inte mitt #7 inlägg mindre sant eller hur grabbar?
Inlägg #13: Postat: 2011-02-03 16:38:00
Bizon
#12 - Kan det ha varit att du ställer en med ett ändligt liv mot värdet av ett evigt liv. Kan inte påstå att det är sant eller mindre osant av just det skälet. Det kan mycket väl existera en mening i ögonblicket utan föreställningen om den mista lilla evighet.
Inlägg #14: Postat: 2011-02-03 20:00:00
Lordchaos
#13 jag menar att om det vore så att vi inte har evigt liv i någon mening, så finns ingen mening med livet ur vårt perspektiv. om man ska dö på alla tänkbara plan, sluta existera i alla avseenden, ja då fanns ingen mening med att överhuvudtaget ha existerat, inte ur "vårt", de då förgängligas perspektiv.
Inlägg #15: Postat: 2011-02-04 01:21:00
Einar Wåhlberg
Lordchaos, jag tror jag förstår hur du menar!? Du verkar beröra en sak som jag borde skrivit lite mer om i artikeln. Nämligen den att när vi dör eller slutar existera på något annat vis så sätter vi punkt för vår mening. Sedan finns den meningen inte längre och vi kan omöjligt se någon annan mening eftersom vi faktiskt inte finns då överhuvudtaget. Har jag fattat dig rätt nu?

Det är här det blir intressant för hur alltings mening ser ut. Nämligen meningen med allting och historien för allting. Från historiens allra första början tills dess absoluta slut. Om det nu finns ett början eller slut? För det är ju mycket möjligt att allting bara fortsätter i oändlighet? Och även om vi hittar något vi kan kalla för början och något vi kan kalla för slut, så behöver det ju inte vara någon absolut början eller slut. För hur ska vi veta att allting inte bara börjar om från början när vi kommit till slutet?
Det är nämligen denna alltings mening eller den stora meningen som är intressant tycker jag. Hur ser DEN meningen ut egentligen? Den ENDA SANNA meningen?
Inlägg #16: Postat: 2011-02-04 02:39:00
Lordchaos
Einar, ja jag tror du förstod vad jag menade. men jag gör ändå en ny formulering här: om vi förutsätter att döden för en individ betyder total icke-exisens, att individen som levde ej mer existerar på något plan alls, vare sig som ”odödlig själ” eller något annat, ja då fanns det ingen vits för just den individen att komma till, SÅFRAMT inte någon skapade honom för sitt höga nöjes skull. då finns en mening, men inte för individen själv, utan endast för skaparen i fråga. däremot, om man har ett evigt liv i något avseende, ja då finns genast en mening med livet, nämligen livet självt, det eviga.
Inlägg #17: Postat: 2011-02-04 02:52:00
Bizon
14#15 - De vanligen undflyende svaren :- Vad sägs om att vara lite mer vidsynta än att relatera allt till det egna subjektet? Livet är nu - och vi som nu lever gör detta med en påverkan på det övriga livet oavsett vi vill det eller ej - vad är det som säger att vi oavsett det finns någon "alltings mening eller den stora meningen", eller inte gott kan passa på att vara levande så gott det går tills vår tid har förrunnit - som om inte livet är mening nog. Tänk er själva att nu - just nu lever vi - vi lever i ett universum där vi inte har den minsta aning om vad det egentligen innebär att vara en del av ett universum med alla dess konsekvenser och att denna okunnighet försvinner med vårt sista andetag - men dessförinnan kan de som kan, faktiskt göra universums eviga minne av vårt försvinnande ögonblick så pass trevligt att återse att vi skulle kunna tänka oss att själva komma ihåg om vi fick chansen.
Laddar...