Valt inlägg:
Hej och hå Einar Wåhlberg - det var en ödmjuk redogörelse av den eventuella meningen med allting. Jag måste säga att man måste vara lite mer precis än så om vi verkligen ska kunna diskutera frågan som sysselsatt mänskligheten sedan Hedenhös. Det förefaller vara ett alltför reducerat synsätt att fastslå att den sökta meningen "är en beskrivning av antingen en sak eller av hur flera saker fungerar tillsammans." Du säger att det handlar "antingen om meningen om något eller med något, och i det fallet är det väl i första hand det sista som är en kärnfråga då det gäller livet som då kan uttryckas med frågan - finns det någon övergripande mening med livet som är större än livet själv? ------------ Du fastslår att "meningen med livet är ödet" - ett i mina öron märkligt påstående - menar du att vi lever för att skapa ett öde, eller att livet sker för att uppfylla ödet? ----------- Att tänka att meningen skulle vara det som bildar våra liv är även det en märklig kovändning. Livet bilar livets fortsättning och det utan att det har någon annan drivkraft än att fullfölja överlevnadsdriften - där finns ingenting "DÄRFÖR ATT". ------------ Hitintills är det bara i trosfrågor som livet fått en övergripande mening med sej själv - och då att en gud vanligen tänks ha en plan med en särskild art som i människans fall är människan. Hur andra arter ser på saken ska jag lämna därhän för ögonblicket. -------- Mer sansade tänkare söker möjligheten att ge mening åt en kommande fortsättning på livet givet de förutsättningar som råder. Martin Ljung uttryckte sakernas tillstång på ett mycket träffande sätt - Livet är som en påse, tomt och innehållslöst,,, om man inte fyller den med nånting. ----------- Själv ser jag det ungefär så här - livet är i grunden ett vegeterande reaktivt tillstånd där livsprocessen är sej själv nog - för att detta tillstånd ska få en mening fordras en medveten vilja att skapa denna mening - i det fallet kan jag hålla med om att livet är på god väg då även detta skapande är en evolutiv process. Dock måste jag konstatera att det är långt kvar innan livet generellt sett verkligen har fått denna övergripande mening. --------- Tar vi oss en titt på det personliga planet kan vi se en del varianter på försök till meningsskapande, men i det fallet så gott som uteslutande i den personliga egennyttans tjänst. ------------ Du säger att//Paradoxalt nog får ju det vi tycker är "meningslöst" en mening när vi slutar söka efter något "meningsfullt"//. Kan du utveckla det? Jag tänker mej att troende människor "söker" och möjligen kan finna något meningsfullt om dom slutar med det och ser livet som det är i stället, men att icke troende inte söker, men "försöker" skapa mening i sina strävanden med utgångspunkt från de faktiska omständigheter dessa erfarenhetsmässigt känner till.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?