Humanisterna kan inte ta min gud ifrån mig

Skit i "humanisterna" ha din Gud eller flera om du vill. Använd religionsfriheten så länge den finns. Vad är problmet...dom jagar väl dig inte och kräver att du skall avsäga dig din tro ?

Jaha artikelförfattaren,,, så kul är det med din religion att du föraktar en del av din guds skapelse - möjligen är det inte den gud som företräds av profeten Jesus utan någon annan hatisk och föraktande figur framkallad ur människans allt annat än friska hjärna du åsyftar. - Den religiösa missuppfattningen du vill lasta humanisterna för - att människan skulle vara en guds avbild och stå över alla andra livsformer är knappast en humanistisk ståndpunkt. Humanismen jämställer livets processer under den evolutionära kampen - överlevnad för den mest lämpade. Den humanistiska helhetssyn jag uppfattar och inte har så mycket att invända emot inbegriper inte förakt, men däremot att stå upp för DIN rätt att tro det du tror så länge det omfattas av hänsyn och allas lika värde. Religiösa har aldrig utmärkt sej för att vara särskilt vidsynta vad gäller den naturliga variationsrikedom som skapelsen uppvisar. I religionens namn har man begått fruktansvärda brott - den fundamentalistiska hållning jag ser i ditt hatiska utfall mot oliktänkande är snarare den bild som erfarenheten lämnat efter sej av vissa religioners framfart - inte minst den kristna. --- Du har till stor del rätt i att gudar och religioner är påtvingade folket för att förtrycka det, men inte att ambitionen är "okunskap", sarare då en begränsande form av kunskap som väljs ut för att bekräfta religionens dogmatik. Dessutom har en del religioner en benägenhet att stödja sina trossatser på myter och andra antaganden som det endast finns två sätt att förhålla sej till - antingen tro eller tvivel. Tänker då mest på dessa axiomata uppgifter som varken kan bevisas eller motbevisas. --- Du säger dej vilja veta att det finns något högre än dej själv och att det finns förhållanden där din kraft och din intelligens inte räcker till - Ja på den punkten anser jag inte att du ska behöva tvivla :- --- Du säger "Humanisternas svarta förkunnelse" - vad jag vet så förkunnar inte humanismen någonting i förhållande till en guds vara eller inte vara - möjligen kan ett eller annat konstaterande ha kunnat undsluppit någon ansvarsfull humanist vilket skulle kunna formuleras med orden "att någon guds existens har varken kunnat bevisas eller motbevisas", dessutom är det inte någon prioritet på gudsrelaterade frågor inom den vetenskapligt ansvarsfulla humanismen. --- För övrigt anser jag att religioner liksom andra ideologier är deras handlingar.Det spelar med andra ord ingen roll om de religiösa grundtraktaten är väl så goda - det är deras verkan i form av handlingar utförda av dessa religioners och/eller ideologiers verkställande anhängare som ska räknas som respektive religions ansikte.

Jag tror man måste skilja på "humanister" och "humanisterna". De senare har en organisation som bedriver hetskampanjer på religiösa och religion och drar in alla som anser sig vara sekulära humanister i deras kampanjer. Skit i "humanisterna" och samverka med "humanister".

mvh

lasse w

sunny..jag hoppas du med attackerad menar diskussionsmässigt bemött i mer eller mindre primitiv form ?...Jag är själv kristen och det går för det mesta bra...de gånger de misslyckas berör det på "ateistens" försvarsattityd att det bara inte får finnas nån Gud, för då hotas hans världsbild...anser jag...Jag kan förstå honom...jag har varit i hans skor...men det leder oftast bara till att han/hon/dom tycker att jag är på fel spår...sällan nåt allvarligare..det måste man kunna ta som kristen...Eller menar du nåt allvarligare ? Man kan kräva att få ha sin uppfattning...men man kan inte kräva att alla skall respektera den.

Organisationen "Humanisterna" förefaller vara en föraktfull sådan. Med det menar jag att ens personliga u p p l e v e l s e av Gud bör, i första hand, vara en fråga på filosofisk nivå och kan därför inte enbart vara en "materiell" fråga. Således har art.förf. rätt i att på individnivå hävda: "Jag har och jag vill ha en gud som en del av mitt liv och universums existens." Sen är det art.förf. personliga värdering att humanister endast verkar för: "gudlösa budskap" - om man ser till vår kulturhistoria. Många troende humanister har verkat för en större förståelse på många sätt! Ett samhälle är ju inte statiskt utan föränderligt, så vi kanske bör även sätta in religiösa texter i sin kontext på filosofisk och etisk grund...

Inger #10 citat//Ett samhälle är ju inte statiskt utan föränderligt, så vi kanske bör även sätta in religiösa texter i sin kontext på filosofisk och etisk grund//sc. Ja det vore ett steg i rätt riktning, vilket även gjorts genom tiderna - konflikten mellan det troliga och den oifrågasättande tron är gammal som gatan. Tar vi en liten titt på tider som flytt dyker diverse tänkare upp som haft ambitionen att komma sanningen närmare - Spinoza bara för att ta en ur högen. Den moderna mer pragmatiska människan förhåller sej i dag mer kallsinnig till religiös villfarelse som i sekulariserad anda mer betraktas som sagor och tolkas som en form av underhållning för svunna tiders människor med inslag av sensmoral i allmänpedagogiskt syfte - typ "Bröderna Grim". Det besvärande med dessa sagor är att dessa utvecklats till religiösa föreställningar och maktutövande företeelser. Spinoza och andra tänkare har ruckat på viss religiöst betingad ickelogik men har inte alltid vågat löpa linan ut - troligen har det med de risker att göra som i alla tider hotat självständigt tänkande. Det har inte varit nådigt att tillkännage alltför långtgående avvikelser från de rådande makternas dogmatiska ordning - risken för banlysning eller andra repressalier har alltid varit stor, så även fortfarande om man trampar makterna på tårna - jämför gärna nutida så kallade "whistle blowers" som i förekommande fall mister både jobb och anseende bland familj och vänner. På Kopernikus tid var steget från tanken om den i tid och rum överskridande guden till den i tid och rum inneboende guden inte så avgörande att kyrkan - medeltidens avgörande makt - hade orsak att orera alltför mycket. Tankarna låg liksom i luften - och Spinoza var inte ensam om en tänkt världsåskådning begränsad till det inomvärldsliga, och att människan kan nå kunskap endast om det som ligger innanför medvetandets och erfarenhetens gränser. Dylika tankar hade tänkts långt före honom. Redan Kopernikus som verkade kring 1500-talet inledde den "immanenta" eran i det kyrkliga europa som han dessutom sökte stöd för hos tänkare på 300-talet. Religiös övertro och naturmagi har genom tiderna haft stark inverkan på det mänskliga livet liksom i de religiösa föreställningar som styr mänskligt tänkande. Under medeltiden i europa kan en brytningstid observeras med det kabbalistiska tänkandet till förmån för det immanenta - man skulle kunna tro att det under de därpå följande femhundra åren skulle inneburit att ytterligare stora steg tagits i frågan om guds natur och eventuella existens, men så är uppenbarligen inte fallet. Fortfarande har vår primitiva grunduppfattning om en övergud ett fast säte i mänskligt liv - och detta trots både nutida och historiska filosofers gnuggande av sina geniknölar och övrig vetenskap då dessa haft svårt att få ihop den verklighet dom iakttagit med de dogmatiska och axiomata konstruktioner som ockulta trosuppfattningar - bland andra judendom, islam och kristendom de facto grundar sina religioner på, samt envetet fortfarande sprider som om det vore sanning. Dags tolkning av jesusbegreppet som bärare av en ny tidens ordning, och Thomas di Levas "Everyone is Jesus" är dock undantag då det jämställer allt liv med det gudomliga, förutsatt då att Jesus är en del av det vi kallar gud - vilket då i princip innebär att jag är gud, du är gud, alla är gud - eller som jag brukar framhålla - vi är alla en del av den kraft som möjliggör allt, alltså även alla andra små kryp och växter på denna jord...

LJohn #11 Så du menar att "Human-Etiska Förbundet" skulle hålla koll på folk som går ur svenska kyrkan? Ytterst märkligt - det måste väl ändå vara ett övertramp av datalagens paragraf om skyddande av personuppgift, eller är religiös tillhörighet en offentlig handling? Om så vore anser jag att det är något glapp i systemet. Tillåt mej tvivla på att det du säjer är hela sanningen. Då jag en gång i tiden gick ur den kollektiva anslutningen till kyrkan fick jag bara en bekräftelse. Logiskt skulle jag tro att du i samband med ditt kyrkoutträde visat intresse för detta "Human-Etiska Förbund" vilket resulterat i deras intresse för dej.

Lasse - citerar ANDERS BJÖRNSSON i din länk//Jag är ingen troende människa, men det har slagit mig att det är i länder där monoteistiska tankevärldar har varit dominerande som demokratiska styresskick först har slagit rot.//sc. En välformulerad artikel, men hur är det med hans kunskaper - Grekerna som myntade ordet hade ett flertal gudar, men ett ytterst segregerat samhälle där demokratin var förbehållen deras övre ekonomiska pretendenter och klass. Han säjer visserligen att "Sambandet kan vara slumpmässigt" men att han inte kan bortse från när man diskuterar frågor om mänsklighetens förmåga till framsteg och överlevnad//har kämpande ateister föga att ge". Hummm, hummmm - tycker inte du att det är en märklig eftergift mot hur allehanda religiösa föerteelser genom historien motarbetat det mesta av "mänsklighetens förmåga till framsteg och överlevnad"? Tänker då särskilt på hur den katolska kyrkan motarbetat vetenskapens upptäckter - och hur den kristna kyrkan motarbetat andra kristna trosriktningars överlevnad så att dom liksom de i hans exempel "puritanerna" tvingades att emigrera. Kikar vi sedan på Indien som fortfarande har en uppsjö gudar och andra gudomligheter och ändå en långt gången demokrati så kan jag nog hålla med honom om att hans iakttagelse kan vara väl så "slumpmässig" för att inte säja missvisande. Min personliga uppfattning är att religion och tro ska vara en personlig angelägenhet, och att dess religiösa yttringar ska respekteras OM dessa respekterar människans övriga fri och rättigheter - därför är det avgörande viktigt att tro och stat ska vara segregerade. Dessutom är inte ens demokrati någon garant för att människor behandlas lika - varken kulturellt eller inför lagen...

Lasse #17 Ta inte mina reflektioner över budskapen i din länk som ett angrepp mot dej för det var inte meningen. För övrigt håller jag med om din hypotetiska tanke i valet av en fungerande teokrati framför en oduglig demokrati - om vi med fungerande menar att styrelseskickets ambitioner är att verka för ett optimalt människovärdigt liv i ballans med övrigt liv. Men som nog framgått av mina övriga inlägg i frågan så kan jag inte se några realistiska skäl till att något sådant skulle kunna inträffa med mindre än att en befintlig gud presenterar sej och undervisar var människa i ord och handling hur detta tillstånd ska uppnås och bestå. Hittills har dessa teoretiska gudskonstruktioner bara skapat motsättningar och slagsmål om makten och vad som är sant eller ej - och det vet vi ju hur det gått - men i och för sej - har du en möjligt positivare bild så är jag idel öra.

Ska se om jag minns en favoritmonolog ur Kierkegaaards Ögonblicket som jag ska försöka få till svenska: " - Där står den högvälborne högt uppsatte förnämaste noga utvalde biskopen o predikade för en utvald församling av landets förnämaste o rikaste medlemmar.Temat han valt för dagen var: - O Herren välsignar de fattiga o arma.Och det är ingen som skrattar!"
Bättre kan det inte sägas.