Valt inlägg:
Inger #10 citat//Ett samhälle är ju inte statiskt utan föränderligt, så vi kanske bör även sätta in religiösa texter i sin kontext på filosofisk och etisk grund//sc. Ja det vore ett steg i rätt riktning, vilket även gjorts genom tiderna - konflikten mellan det troliga och den oifrågasättande tron är gammal som gatan. Tar vi en liten titt på tider som flytt dyker diverse tänkare upp som haft ambitionen att komma sanningen närmare - Spinoza bara för att ta en ur högen. Den moderna mer pragmatiska människan förhåller sej i dag mer kallsinnig till religiös villfarelse som i sekulariserad anda mer betraktas som sagor och tolkas som en form av underhållning för svunna tiders människor med inslag av sensmoral i allmänpedagogiskt syfte - typ "Bröderna Grim". Det besvärande med dessa sagor är att dessa utvecklats till religiösa föreställningar och maktutövande företeelser. Spinoza och andra tänkare har ruckat på viss religiöst betingad ickelogik men har inte alltid vågat löpa linan ut - troligen har det med de risker att göra som i alla tider hotat självständigt tänkande. Det har inte varit nådigt att tillkännage alltför långtgående avvikelser från de rådande makternas dogmatiska ordning - risken för banlysning eller andra repressalier har alltid varit stor, så även fortfarande om man trampar makterna på tårna - jämför gärna nutida så kallade "whistle blowers" som i förekommande fall mister både jobb och anseende bland familj och vänner. På Kopernikus tid var steget från tanken om den i tid och rum överskridande guden till den i tid och rum inneboende guden inte så avgörande att kyrkan - medeltidens avgörande makt - hade orsak att orera alltför mycket. Tankarna låg liksom i luften - och Spinoza var inte ensam om en tänkt världsåskådning begränsad till det inomvärldsliga, och att människan kan nå kunskap endast om det som ligger innanför medvetandets och erfarenhetens gränser. Dylika tankar hade tänkts långt före honom. Redan Kopernikus som verkade kring 1500-talet inledde den "immanenta" eran i det kyrkliga europa som han dessutom sökte stöd för hos tänkare på 300-talet. Religiös övertro och naturmagi har genom tiderna haft stark inverkan på det mänskliga livet liksom i de religiösa föreställningar som styr mänskligt tänkande. Under medeltiden i europa kan en brytningstid observeras med det kabbalistiska tänkandet till förmån för det immanenta - man skulle kunna tro att det under de därpå följande femhundra åren skulle inneburit att ytterligare stora steg tagits i frågan om guds natur och eventuella existens, men så är uppenbarligen inte fallet. Fortfarande har vår primitiva grunduppfattning om en övergud ett fast säte i mänskligt liv - och detta trots både nutida och historiska filosofers gnuggande av sina geniknölar och övrig vetenskap då dessa haft svårt att få ihop den verklighet dom iakttagit med de dogmatiska och axiomata konstruktioner som ockulta trosuppfattningar - bland andra judendom, islam och kristendom de facto grundar sina religioner på, samt envetet fortfarande sprider som om det vore sanning. Dags tolkning av jesusbegreppet som bärare av en ny tidens ordning, och Thomas di Levas "Everyone is Jesus" är dock undantag då det jämställer allt liv med det gudomliga, förutsatt då att Jesus är en del av det vi kallar gud - vilket då i princip innebär att jag är gud, du är gud, alla är gud - eller som jag brukar framhålla - vi är alla en del av den kraft som möjliggör allt, alltså även alla andra små kryp och växter på denna jord...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?