Att vara mobbad är ett val

Ola, du pratar om olika definitioner på mobbing. Vad är din definition?

Bizon- Allt jag skriver om kommer från personliga erfarenheter, som sagt, jag skriver inga fakta texter, jag skriver om min syn på saker och ting.
Så jag förstår inte vad det är som du inte förstår.
Jag har sett och upplevt många som har blivit mobbade, som valde att inte göra något åt det. Jag tror inte att det är så ensidigt att den som blir mobbad är helt oskyldig. Men det är min syn på det, Jag förväntar mig inte att andra ska dela denna åsikten med mig.

Tullips: Jag vet att det inte är lätt för dig alla gånger, men skulle du inte må bättre av att bara släppa din fixering kring mig?
Om jag nu är så "Taskig" som du tror, varför fortsätter du hänga upp dig vid mig?
Beror det på "dina problem" eller är du bara helt sjuk i huvudet?

Här går man och väntar på att olatidman skal kontra dig med ett svar Bizon!!!

Måste få säga det var ett genomtänk och klokt svar du gav honom.

Mobbing är, enligt mig, att inte respektera en annan människa för dennes åsikter och val av hur den personen väljer att leva. Jag tror att det största problemet är att vi försöker ändra andra i stället för att gå till oss själva och stanna upp fråga oss själva om vi är villiga att acceptera andra OAVSETT om jag gillardet eller ej, MED VILKEN RÄTT självutnämner jag mig till att vara någon slags talesman taleskvinna för någon annan utan att vara oombedd om det. ad är det som gör att vi fått för oss att det är mina värderingar som ska vara normgivande?
Om alla började med sig själva så kunde vi lära av andra.

Nettan #169 Men hallå!? Det är inte fråga om att ha en åsikt eller ej - utan för vilket ändamål någon definierar det den säger som en åsikt. Du kan säkert förstå att om du gör direkta ogrundade personangrep till offentliga åsikter som inte har med eventuella sakfrågor att göra så kan det upplevas både förnedrande och besvärande för den som råkar ut för det särskilt om andra som inte förstår bättre hakar på i förtryckande syfte - vanligen då som i mobbingsammanhang för att rädda sitt eget skinn.

Att ha en åsikt har alla rätt till,det tror jag vi alla är överens om. Jag kanske inte tycker som du, men jag respekterar din åsikt. Men man måste lära sig att definiera vad som är åsikt och vad som är personliga påhopp. Att offentlig från en annan blogg bli kallad för psykstörd, fyllkärring osv är inga åsikt, det är direkt påhopp och en stor kränkning.

Kan man inte se skillnad på det, då har man verkligen mycket mera att lära. Börja med att lära ordet empati,och gör inte mot andra det du inte vill att andra skal göra mot dig. Jag har också " åsikter " om andra men är det åt det personliga hållet behöver jag inte gå ut på torget med det, jag behåller det för mig själv. Om jag inte hamnar i en försvarsposition då blir jag tvungen att försvara mig.

Nettan #175 Citat//Någon stans tror jag vi själva är de som bestämmer hur långt vi är villiga att bli mobbade. Något såhär tror jag//sc. I en hel del är vi överens, men inte i det du tror mellan citatmärkena. Det är precis det Ola T också anser. Det går inte enligt mej att vara så generell i påståendet att var och en kan hantera andras mobbingtendenser riktade mot oss - för vissa ja, men för andra nej och det är framför allt för de som inte har den möjligheten som jag talar i denhär tråden. Betänk att det är folk som tar livet av sej för att dom inte kommer ifrån sina mobbarbödlar - ok om den drastiska åtgärden ingår i din definition på att bestämma själv hur mycket mobbade vi vill bli så får det stå för dej, men jag tror att de flesta som är friska och har livet framför sej nog hellre skulle vilja leva än att ta livet av sej som enda utväg att slippa mobben.

Nettan #177 Jo du sa just det jag själv tror på "alla är unika" vilket innebär att en del människor Ungar har en stark personlighet och kan ta till sej den välmenande vuxnes försök att bugga upp dennes självkänsla - medan andra inte har tillräcklig grund i sin personlighet för att ta upp kampen om sin självklara rätt att få vara en respekteras individ bland andra respekterande individer därför att olika individer har olika behov av att vara ledare, älskad, fruktad osv. Den vuxnes uppgift liksom kamraters är att framföra det dom ser av mobbing så att den kan behandlas innan det gått för långt - Att vuxna som knappt är vuxna själva och det oavsett hur gamla dom är ska kunna lära ut något som en timid och tillbakadragen ung personlighet har nytta av mer än att om möjligt vända sej direkt till kunniga lärare, kurator, skolsyster som i bästa fall är så vakna att dom tar dylika signaler på allvar och observerar fenomenen så att lämpliga åtgärder kan vidtas är väl bara något vi kan hoppas på att dessa ska ha tid till. Nej Nettan - så enkelt är det inte - en person som inte har någon makt blir bara patetisk om den försöker inbilla någon att den har och risken blir bara större att den mobbare som har förstånd nog att se det gör bara saken värre. Skolledning och polis anser jag ska ha tillräckliga resurser för lämpliga åtgärder.

Nettan 179 - jag letar efter de "tydliga signalerna" jag nämnt, men hittar dom inte. Däremot vill jag återknyta till dessa "vuxna" som lite nu och då sägs ska ha ett "ansvar". Jo det låter nog bra men som jag faktiskt nämnt så är det inte så säkert att den förment vuxne är vuxen nog att axla det ansvaret. Vi kan ALDRIG förvänta oss att någon är vuxen den uppgift som av varierande skäl läggs på dennes axlar. Inte heller att de värderingar vi själva tror är de enda rätta också omfattas av andra människor. Tänk dej Nettan att du välmenande lärt ditt barn de värderingar du tror på och barnet har dessa som rättesnöre genom förskola och skolan ända upp till åttan då det går upp för barnet att det måste välja att antingen göra som mamma säger och att själv bli utsatt för mobben eller att rätta in sej i ledet och lämna en utsatt mobbad i sticket. Vad barnet väljer är inte helt givet - grupptryck är starka saker. Liksom konsekvensen av att ställa sej utanför gemenskapen och ta den svages parti. Det är ju inte så helt säkert att inte ditt barn känner samma aversion mot det mobbade barnet som ditt barns kamrater gör. Så vad kan man förvänta sej? Ja till exempel att vuxna i den miljö där denna mobbing sker skola/fritids är vakna nog att ingripa på ett ändamålsenligt vis. Och hur ska det möjliggöras? Ja genom utbildning av skol- och fritids-personal. Även föräldrar skulle kunna göra en stor insats genom att få viss utbildning och att lära sej se vissa signaler som pekar på att någon i ett barns umgänge far illa - det behöver ju inte vara det egna barnet som är direkt utsatt, men trygga barn kommunicerar och lyssnade föräldrar kan förstå och vidarebefordra de signaler som ibland inte alls är så tydliga, men förstärkta genom ett empatiskt barns iakttagelser och mottagna av en förälder som förstår lite av livets mindre smickrande sidor kan göra att en hel del lidande undvikas...