Jag kollade på en film med Angelina Jolie när jag kom hem igår, den kvinnan fångar mig alltid. Det spelar ingen roll vilken film det än är, det finns ingen som kan slå henne. Filmen som jag kollade på fick mig att tänka på skolan. Hur står det till med barn som blir mobbade? Hur står det till med de som mobbar? Alla pratar så mycket om att de som blir mobbade måste få hjälp, men vad ska de få hjälp med? Jag var inte mobbad, jag hade det bra, jag hade vänner, folk som ville vara med mig, folk som försökte ta efter min stil och så vidare.
Allt det där låter som en lätt liten dans, men det var det inte. Lika empty som de mobbade kanske kände sig, kunde jag känna mig. Saken är bara den, ingen kan tänka sig att det kan vara svårt att vara på den "rätta sidan", men att vara på den mobbade skriker till vuxenvärlden: "kom och hjälp mig!" Jag menar, vem fan vet vad jag gick igenom? Bara för att jag hade vänner, snygga kläder och ett liv med massa fester, utgångar, shopping, vänner, tjejer, jobb och en massa mer, då trodde alla helt plötsligt att man bara hade det lätt?
Visst förstår jag att det inte kan vara lätt att känna sig utanför, det tänker jag inte förneka, jag tänker inte påstå att det är svårare att ha många som tycker om en än att inte ha det. Men jag tror inte att det skiljer sig så mycket egentligen. Lika lost som man kanske kan känna sig som mobbad, kan man känna sig som icke-mobbad.
Många frågar sig, hur kan det vara så lätt för vissa att skaffa vänner? Varför lyckas vissa få folk att vilja vara med dem, varför behöver de som har många vänner aldrig jobba hårt för att få nya? Jag ska vara ärlig, svaret är lätt – när man har många vänner ser det ut som att folk bara kommer till en och vill bli vän. Men 50 procent av de som man är vän med är falska vänner, som utan tvekan skulle köra över en om chansen kom. De andra 50 procenten är folk som man faktiskt har jobbat hårt för att få ha i sitt liv. Men det kan se lätt ut när det finns många andra runt omkring en hela tiden.
Jag har alltid haft lätt för att skaffa mig vänner, men vet ni varför? Jag gav mig fan på att ha många vänner, jag valde att inte stå tyst i ett hörn, jag såg till att synas och höras! That´s it. Jag ville inte vara den "tysta mobbade" som aldrig hade någon att vara med. Så just därför blev jag aldrig den. Vågar man inte, då vinner man inte. Så lätt är det. Det kanske låter hårt och orättvist, men det är tyvärr så det är.
Jag tycker att man bör lägga lite fokus på varför barn blir mobbade, vad det är som gör att vissa blir utsatta och hur man kan förändra det.
Av Incendio 27 maj 2010 10:14 |