Okunnighet om autism och Asperger förödande

Det är visserligen så att NPF neuropsykiatriska funktionshinder är vanliga bland kriminella och missbrukare, men det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man talar om AS Aspergers syndrom och sociala problem.

När jag arbetade som behandlingsassistent på ett ungdomshem var det visserligen vanligt att ungdomarna hade medicin mot ADHD och att de hade andra liknande problem, men uppgiften att 60 av de som sitter på fängelse skulle ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder är inte liktydigt med att de har AS. Den slutsatsen är märklig och fördomsfull.

Jag har inte läst undersökningen och kan inte bedöma dess kvalitet, men jag ställer mig väldigt frågande till om det verkligen skulle vara frågan om asperger. Att AS skulle kunna vara en riskfaktor i dessa sammanhang kan jag hålla med om, men det gäller att minnas att aspergare utgör ungefär 0,5 av befolkningen. Jag tror inte ens att det är möjligt att få tag på tillräckligt många för att fylla upp ens en bråkdel av de där 60 procenten.

Att aspergare skulle fara illa av insiktsterapi, i synnerhet psykodynamisk teori, är en myt i sig, som bygger på bristande kunskap.

Visst. AS som sådant går inte att bota eller behandla. De eventuella besvär som aspergern är ingenting för terapisoffan, där är det bäst med handfast träning, medicin och hjälpmedel. Men en aspergare är till största del en vanlig människa, med vanligt känsloliv och behov. Det är väldigt viktigt att man inte ger sig på aspergares "aspighet" som om den vore orsakad av barndomstrauman, symptom på borderline eller narcissistiska störningar, osm man ofta har gjort, självklart kan en aspergares känslomässiga problem och destruktiva tankar behandlas med den terapiform som passar individen bäst, oavsett vilken psykologisk teori som för tillfället är mest inne.

Jag förstår att du vill väl, men gör inte aspergare till en annan sort. Och blanda för guds skull inte ihop asperger med ADHD, tourettes och dyslexi. Även om olika diagnoser ofta samexisterar så är de olika fenomen, med olika symptom och behandlingsbehov.

Jag tror att jag har uttryckt mig lite luddigt här; det finns ingen undersökning som säger att 60 av alla som sitter i landets fängelser har AS utan att 60 har någon typ av NPF, dvs oftare ADHD/ADD, Damp eller annat. Och jag vill påpeka att jag är mycket medveten att en person med AS oftast är lugn och du kan ofta inte ens se att han/hon har något "syndrom" då de har lärt sig kompensera den bristande sociala förmågan som inte handlar om empatilöshet, med att lära sig strategier utantill.
Men om en person har både AS och ADHD blir situationen direkt lite mer komplicerad och även om jag inte ens nämnde Ritalina har jag sett hur denna medicinering fungerar.

Vad gäller användningen av psykodynamisk/psykoanalytisk terapi kan jag hänvisa till t ex Gunilla Gerland som har skrivit om detta.
Hon har ju AS. Jag känner flera personer med AS personligen och kan garantera att jag inte är fördömsfull mot dessa individer som ofta får kämpa hårt för att klara sig eftersom samhället vägrar anpassa sig till deras behov.
Om jag hade några negativa fördomar skulle jag väl inte orkat jobba med den här gruppen, som lärare, samtalsstöd och handledrare under så många år som jag har gjort.

Nej, jag menar inte att du är fördomsfull, men att det är viktigt att hålla koll på begreppen. Jag förstår vad du är ute efter och har gjort liknande iakttagelser, men främst när det gäller ADHD. Ritalina, concerta och liknande mediciner är veritabla livräddare, visst, men jag ville bara peka på att kopplingen till asperger var en anning slapp.

Jo, jag vet att Gerland har skrivit om det där om terapi, och det är en vanligt förekommande idé men jag håller inte med om slutsatserna man drar. Asperger är inget man behöver eller kan behandla med insiktsterapi, men åtminstone högfungerande aspergare kan mycket väl ha nytta av till exempel psykodynamisk psykoterapi. Jag tycker personligen att freudianismen är fånig, men det är en annan sak.

Kognitiva behandlingsmetoder och de teorier som ligger till grund för dem är inne just nu. De har sina fördelar. Men det gäller att förstå det som sägs i dessa frågor också ur ett ideologisk perspektiv. Och framförallt inte kasta ut barnet med barnvattnet.

Jag är väldigt tveksam till att blanda samman AS och ADHD och andra uppmärksamhetsstörningar. I många fall är det omöjligt att skilja mellan vad som orsakar koncentrationssvårigheterna, om personer har både AS och ADHD eller om allt beror på AS. Jag tror, utan direkt empiri i bagaget, att man slänger på en ADHD-diagnos utanpå aspergern lite för ofta och att det egentligen vore bättre att vara striktare med detta.

Och en gång till för att det skulle vara klart; jag har skrivit att ca 60 av alla som sitter i fängelset har någon typ av NPF, inte att 60 har AS.
Håller på att leta efter undersökningen som jag refererade till men har än så länge fått ett svar från Martin Grann, professor KI, som har en hel del att göra med kriminalvården att 29 av kvinnor som sitter inne har ADHD. Detta gäller alltså bara ADHD.

Tack för din artikel igen, som var klar och tydlig, lättförståelig.

Ja, precis! Ibland undrar man vad de högavlönade psykologerna pysslar med, när man inte ser mer till person än lönsamhet.När man inte försöker få ett samhälle som fungerar för de flesta. Men tyvärr är det lönsamhet som gäller och nuförtiden ska man ha ett bra jobb, stor villa, sommarställe, minst två bilar och diverse sidosysselsättningar, gärna egen firma, samt var bra på golf, för att lyckas.
Den lyckan har inte jag.

Den första länken verkar inte fungera, ett nytt försök
www.andet.se

Ett "något" sent svar till Tore, psykolog, som har kommenterat via FB.

Jag ber om ursäkt att jag svarar så sent, har helt enkelt inte kollat sidan och missat ditt inlägg.
Hur som helst menar jag inte att ALLA psykologer har dåliga kunskaper om NPF; det finns ju psykologer som jobbar inom forskningen inom området.
MEN jag har träffat psykologer, bland annat just på en kurs i barnneuropsykologi, som menade att de pengar man lägger i ADHD forskningen skulle göra mer nytta inom Alzheimerforskningen då ADHD beror på uppfostran och samhället. Detta är inte heller det enda exemplet utan jag har haft personer med AS hos mig i stödsamtal och dessa har berättat om psykologer som har använt analytiska metoder. Förmodligen har just dessa psykologer en freudiansk utbildning och om man har BARA den utbildningen tror man på det man har lärt sig. Om man följer sin tid, vet man bättre.

Det är där jag reagerar och vill absolut inte smutskasta hela psykologkåren, det är ju samma sak som att smutskasta mig själv då jag själv hör dit, dock utan legitimation än så länge men med ca 10 års studier bakom mig, inom beteendevetenkaper, psykologi kognitiv,social,analytisk,personlighets, neuropsykologi, rehabiliteringspedagogik och NPF, psykoterapi etc.

Alltså; det FINNS okunskap även hos psykologerna MEN naturligtvis menar detta inte alla psykologer. Och kunskapen just där blir ju bättre hela tiden vilket man inte kan säga om lärarna, där man säger att "visst kan jag detta" för att i nästa ögonblick släppa ur sig ett uttalande som bevisar kunskap lika med noll. MEN det finns undantag där också och de lärare som kan detta är verkligen värda uppskattning.
Men om en specialpedagog säger följande:"Jag har hört att funktionshindret hos barnen med ADHD/AS knappt märks om omgivningen och bemötandet är det rätta" blir man LITE frustrerad, speciellt om detta kommer från skolans enda specialpedagog.

Allting är individuellt: vissa kan detta och vissa kan inte. Och jag vill inte att NI som KAN detta känner att jag attackerar hela mänskligheten, inklusive psykologer, psykoterapeuter, lärare och andra.

Ulla Sarja

Länken ovan skulle leda hit:


Neuropsykiatrisk mediabevakning

Nortelje-tidning om samhällsvinst adhd-projekt
Brott lönar sig inte. Men det lönar sig att hjälpa brottslingar.
Adhd-projektet på Norrtäljeanstalten kan ge en samhällsvinst på 60 miljoner om året.


Det finns cirka 7 000 personer intagna på fängelser och häkten i landet. Mellan 25 och 45 procent av dem beräknas ha adhd.
– Det innebär att mellan 2 000 och 3 000 personer med ett obehandlat neuropsykiatriskt funktionshinder sitter inlåsta och obehandlade. Många av dem har levt i ett konstant utanförskap sedan de var små, säger nationalekonom Ingvar Nilsson.
Hittills har trettio interner som har diagnosen adhd behandlas med den narkotikaklassade medicinen Concerta i kombination med Kriminalvårdens behandlingsprogram på Norrtäljeanstalten. Projektet är världsunikt och har hittills bara pekat på goda resultat.

På uppdrag av kriminalvården har Ingvar Nilsson utvärderat projektet ur ett socioekonomiskt perspektiv. Resultaten talar för sig själva.
– Projektet kostar högst tre miljoner kronor per år att driva. Om de 30 killarna som har varit med i studien lyckas hålla sig ifrån brott och droger när de kommer ut talar vi om en ren samhällsvinst på strax under 60 miljoner kronor på årsbasis, säger han.
Som den ekonom han är kan ha ge fler räkneexempel.
– Om vi gör ett antagande att tio procent lyckas, tre av trettio, ger det en samhällsvinst på 3 miljoner kronor på årsbasis vilket motsvarar cirka 80 miljoner på 20 års sikt, säger Ingvar Nilsson som kallar adhd-projektet ett skolboksexempel på lyckat samarbete mellan kriminalvården och sjukvården.

Det enda problem han kan se med projektet ligger egentligen utanför projekttiden.
– Den medicinska behandlingen måste fortsätta även när de intagna friges. Kastas killarna ut i utanförskap igen går det illa, säger han.
Under sitt utvärderingsarbete har han personligen gått igenom tre dramatiska skeenden.
– Först blir man glad över framgången. Sedan blir man oerhört vemodig över det lidande som finns bland de här människorna. Sedan blir man oerhört upprörd över att någon tillåter att får ske. Det finns ett enormt moraliserande över den här gruppen, säger Ingvar Nilsson.


Fakta

Projektet är världsunikt och har pågått sedan 2007 bland interner med långa straff och diagnostiserad adhd.
Projektet drivs som en forskningsstudie av Ylva Ginsberg, överläkare vid neuropsykiatriska teamet Huddinge. Hon räknar med att kunna sammanställa resultatet av studien i slutet av 2010.
Anstaltens adhd-avdelning har plats för 12 interner.
Adhd förekommer hos 2-5 procent av befolkningen. Hälften av dem som har symptomen som barn har kvar dem som vuxna.
Var fjärde man och nästan var tredje kvinna som sitter i fängelse beräknas ha adhd. Flertalet av dem har inte erbjudits någon behandling.
Åsa Forsberg