sourze.se
Artikelbild

"Jag vill känna din hand i min nacke när jag kör"

2013 innehåller således; kvinnor, älgsafari, bärfingrar, aldrig stillad längtan och tidens oförmåga att stanna.





Jag står i en bar i ett kyligt Stockholm. Det blir aldrig varmt här inne på vintern. Människorna har gett det sista av sin själ till en stickad mössa i en amerikansk butik. Vi har kapporna på oss och jag låter fingrarna leka med en flaskhals. Hon står en bit ifrån. Jag ser hennes hår, uppsatt en bit upp på huvudet. Det är lockigt och har ingen färg. Jag skrattar. Jag vill att hon ska se att jag skrattar. Att det inte spelar någon som helst roll att hon är här. Att jag inte bryr mig om att hon går. Hon har ingen aning om vem jag är. Vi tittar på hur de rör sig här. Männen i sina fyrkanter. Inte stå för nära, ölen i hand som måttstock. De unga tjejerna med ett alldeles för stort glas vin i mönstrade fejkpälsar, den ljusa som letar efter någon att lägga blicken på. Jag skrattar så att jag knappt kan andas. Håller armarna runt magen och försöker pumpa in luften, som en mänsklig respirator.

Tre stycken under fläkten. Cigaretterna tar slut två gånger, men det finns fler någonstans. Klockan är sex på morgonen. Det börjar bli ljust och om det inte vore för snön skulle jag tro att det var minst vår. Vi lyssnar på Joni Mitchell och jag spelar några av mina bästa låtar på hans telefon. Vinet tar slut, jag öppnar kylskåpet som är nästan tomt och tänker att det inte får ta slut nu. Jag frågar om hans tatueringar, han knäpper upp sin skjorta. Jag tittar med mina fingrar. Den andre visar sina namn. Han har en lista med vänner på vänster arm och en flicka på bröstet. Den andre går och lägger sig, jag spelar Steve Miller Band. Jag kommer åt knapparna på spisen med min ena fot när jag särar på mina ben. Jag ligger kvar på det kalla golvet en stund när han går och lägger sig på soffan, han somnar på en gång. Innan jag går leker jag lite med min ena hand på hans bröst. Somnar på tunnelbanan, vaknar någonstans där jag inte är.

Sms 19.35
K: CrazyDick2010 tycker jag har "nice skin color."

Jag vill sitta naken i en gammal bil genom USA. Jag vill dricka sprit direkt ur flaskan och känna kroppen, svetten mot det hårda lädret. Jag vill känna din hand i min nacke när jag kör. Jag vill stanna till vid en bensinmack och sätta på mig en t-shirt precis när den tjocke advokaten tittar mot vår bil. Sen går vi in i butiken, köper cigg och öl. Jag klipper ditt hår och det blir snett. Du blir sur och jag kör fortare. Jag äter bär och sen slickar du rent mina fingrar med din tunga. Jag vill sova på madrasser i bagageutrymmet, med filtar vi köpt i olika städer, över oss. Du ska ligga nära och jag ska viska allt jag inte kan säga med mina fingrar. Vissa nätter är det så kallt att mina läppar är blå när jag vaknar. Då slickar du dem varma med din tunga.

"Någon har bestämt tiden. Jag tänker göra den obestämd" säger jag en vilsen natt i svettiga lakan. Du går upp tidigt den morgonen, sommarsol lyser in genom smutsiga gardiner. Jag är trött och tänker inte gå upp före tolv, somnar om. Nästa gång jag vaknar finns det inga visare på den lilla trötta väckarklockan intill sängen. Jag tittar igen, men tiden är borta. Jag reser mig upp och sätter på mig det tunna nattlinnet igen, det du envisas att ta av mig. Jag går ut i köket. Där är visarna också borta. Här i huset finns inte längre någon tid. Jag ser dig genom fönstret, du sitter i bilen och pillar med någonting. Jag går ut barfota på gården och fram mot dig. Du försöker dölja vad du håller på med, men jag ser den lilla runda plastbiten i din hand. Du blöder. "Jag ville att du skulle få all den tid du vill ha. Att du skulle få vara tiden" säger du och pekar på den nu trasiga klockan intill bilstereon. Jag lutar mig mot dig. Jag ska ha dig all tid.

"Enda sättet för dig att lära dig hur livet fungerar, är att leva det" viskar hon tyst till sig själv medan hon håller om sin kropp, det skadade ensamma djuret. På ena sidan av kroppen har hon ett märke, där har hon lagt någon som aldrig varit nära. Hon tänker på alla gånger hon varit för verklig för att verkligheten ska kunna ge henne det hon behöver. Nu har hon lärt sig att livet inte är verkligheten. Det handlar bara om händer och det som går att skriva om. Är naken. Går upp och värmer en kopp kaffe i muminkopp. Stirrar ut på det gråa genom fönstret. Smygröker en cigarett under fläkten. Går och lägger sig igen.

Sms mellan 10.43 - 11.37
K: Jag ville åka på älgsafari på vägen hem från Malmö, men det ville inte de andra.
J: Tycker fortfarande det är väldigt fantastiskt att jag blivit utbjuden på älgjaktsvecka med rödvin och dragspel, på tal om bonde.
K: Vadå? När då? Det vill jag göra.
J: Haha, helt på riktigt. I Norge, såklart. Tänk dig, en älgjaktsvecka uppe i norska fjällen. Jag var på fest och hängde med nån dude som bjöd med mig. "Tyvärr" var det samtidigt som en festival i Åndalsnes, men kunde inte gå på det heller, eftersom jag skulle jobba. Men ändå. Olaug åkte med och yckte det var fantastiskt.
K: Det ska vi göra någon gång.
J: Dragspel uppe i fjällen, rödvin, tält... Fast måste vi skjuta älgen? är så jävla trött på skjuta-djur- historier att det står mig upp i halsen. En hel höst fick jag dagligen höra jakthistorier. . Det var lite sjukt. Först var det älg, sen var det fjällren, och sen var det hjort. Det tog liksom aldrig slut. Inte ens när snön kom.
K:Vi ska inte skjuta. vi ska titta på den bara. Smyga i skogen, mellan träden. Sen, om vi ser en skytt. Då ska vi rädda älgen.
J: Ha, ja!

Men först kommer solen. Jag äter frukost i sängen, dricker Trocadero genom rosa sugrör och torkar av de kladdiga bärfingrarna på täcket.


Om författaren

Författare:
Kajsa Gustavsson

Om artikeln

Publicerad: 05 mar 2013 14:50

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: