Ann Heberlein skriver i en recension av Henrik Ennarts bok "Åldrandets gåta" att vi alla kommer att dö. Men det är förstås inte sant. Jag kommer inte att dö. Däremot kommer en person som har vissa likheter med mig och som har mitt personnummer att dö någon gång i framtiden.
Döden är inte mitt problem. Jag har fullt upp med att leva. För mig är det nuet som gäller. Men det intressanta är att jag försvinner hela tiden. Jag lever mitt liv steg för steg, stund för stund och timme för timme. När dagen är slut är jag en helt annan människa än på morgonen. Det som är jag nu är inte det som finns om fem, tio eller tjugo år. Det finns alltså ingen anledning att haka upp sig på döden. Framförallt är det helknäppt att i förtid ta ut eventuella problem med att dö. Det räcker med att dö en gång. Det är inte jag som ska dö. Det är någon annan.
Ann Heberlein skriver att vara glad och utåtriktad tydligen inte är ett framgångsrecept. Enligt vissa är det bättre att hålla igång i Stockholm i 70 år än att leva lugnt och städat i Småland i 100 år. Att vara född i Småland och dessutom vara glad och inåtriktad är kanske en bättre medicin. Om man nu ska strunta i döden och leva i nuet så är välbefinnandet det enda som betyder något. Nu är det så att livet är en fråga om elektricitet. Det är elektriska impulser som skapar medvetandet och det skapas en massa bilder i hjärnan. Det produceras bilder hela tiden, dygnet runt. Det spelar ingen roll om vi har ögonen öppna eller inte. Vi sitter som på en biograf och tittar på bildsekvenser. Nu kan inte hjärnan skilja på varifrån bilderna kommer. Det som kommer upp på vår inre biograf är godtyckligt. Det vi har upplevt i verkliga livet, kanske har läst eller har hört berättas, allt dyker upp i en salig röra.
Kärnkraft är förvisso bra om man vill ha elektricitet, men den har man ingen nytta av när man ska tänka. Då är det hjärnkraft som betyder allt, och man måste se till att strömförsörjningen fungerar maximalt. Fantasi är det då som gäller. Det är den som avgör om vi får någon behållning av filmen som vi hela tiden producerar. Att hela tiden vara på hugget och producera bilder, det är det livet går ut på!
Av Lennart Karlsson 21 jan 2013 06:00 |
Författare:
Lennart Karlsson
Publicerad: 21 jan 2013 06:00
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå