De försvunna fotbollsspelarna

Inför säsongen 2012 införde Stockholms Fotbollsförbund ett värvningsförbud för spelare under 14 år. Ett beslut som i teorin är helt rätt, men som i praktiken är omöjligt att efterfölja. Anledningen till beslutet är att storklubbarna AIK, Djurgården, Hammarby, BP dammsuger de andra föreningarna på deras bästa spelare. Men hur ska förbundet kunna kontrollera om föreningen har kontaktat spelaren eller om det är spelaren, eller en förälder, som har hört av sig självmant till de stora föreningarna?


Distriktslag

För att, eventuellt, nå landslaget måste spelarna vara med i stadslaget. Hur når man då dit? Jo, efter idogt letande på Stockholms Fotbollsförbunds hemsida fick jag till slut reda på att man kan tipsa de ansvariga om spelare i föreningen som man anser hålla måttet. Hur många ledare i småklubbarna runt om i Stockholm vet att det går att anmäla spelare till distriktslaget på Stockholms fotbollsförbunds hemsida? Informationen till de mindre föreningarna är i princip obefintlig.


Storklubbarna

Hur tänker då de fyra stora klubbarna i Stockholmsområdet? Med tanke på hur många spelare de har i sina ungdomslag borde de producera en hel drös elitspelare till sina seniorlag. Men så är inte fallet.

Dessa fyra föreningar har en manual som tränarna ska följa. I den manualen är det beskrivet hur och när vissa moment ska tränas. I tidig ålder tas ett representationslag ut i varje ålderskull. Nu är det dags för föräldrarna att öppna plånboken. Det är långt ifrån gratis att spela i dessa lag. Många artefakter ska inhandlas; overall, fotbollsskor, löparskor, vindjacka etc. Att spela fotboll har blivit en klassfråga.

Hur många talanger går förbundet miste om tack vare detta ekonomiska system?


Tränare

Alla tränare påstår att de vill ha spelare som bryter mönstret. Problemet är att ingen tränare i en storklubb tillåter att någon bryter mönstret. De fyra storklubbarna utbildar samma typ av spelare; de ska vara tekniska, snabba och kunna "slå sin gubbe" i en-mot-en-situationer, samt vara bra passningsspelare. Hur många sådana spelare ser vi i landslaget idag som kan utmana sin motståndare, runda honom och slå ett bra inlägg? Trots att detta prioriteras på träningarna så får Sverige inte fram den spelartypen.

Löp mycket, jobba hårt, ligg rätt i försvarsspelet, är andra ord som prioriteras på träningar och matchgenomgångar. Tränarna är rädda för att förlora; då kan deras eget renommé skadas. Sällan chansar tränarna och tänker "låt det bära eller brista". Istället prioriteras säkerhet, och inte utveckling. Eftersom det är en resultatbaserad industri de arbetar i så kan inte många förluster tolereras innan bilan faller. Därför sätts försvarsspelet i första rummet och egna initiativ från spelarna är näst intill förbjudna.

Att vara spelare i en sådan miljö är inte lätt. Ingen känner sig säker på att bli kallad till match, alla stirrar snett på varandra. Det finns spelare som tränar trots att de ska vila på grund av skada eller skolarbete. Alla är livrädda för att inte lyckas på match för då kan man bli petad till nästa.

Vad har Stockholms Fotbollsförbund för handlingsplan mot denna otrygghet för både spelare och tränare?


Resor

Jag har sett många spelare lägga ner sin sin satsning på fotbollen när de inte har platsat eller inte orkat åka kommunalt till Bosön. De har skämts för att komma tillbaka, med svansen mellan benen, till sin moderförening och väljer därför att sluta helt. Det finns ett stort mörkertal, men jag skulle gissa att det är cirka 20-30 stycken varje år. Oavsett antal så är det för många. Och detta för att någon vuxen inte anser att de kommer att bli något. Innan en sådan vuxen tar det beslutet vill jag veta hur många elitspelare han eller hon har tagit fram genom åren eftersom, han eller hon verkar ha en otrolig blick för detta med blivande elitspelare. Det var en del som missade Zlatan. Och fotbollseuropa kryllar inte direkt av Stockholmstalanger.

För att undvika att tappa bort talangerna på en tunnelbanelinje krävs att det finns fler konstgräsplaner som är spelbara även under vinterhalvåret. På så sätt kan spelarna vara kvar i sina hemföreningar under en längre tid. Då försvinner inga talanger på tunnelbanan. Det enda som skulle saknas då är att Stockholms Fotbollsförbund "hittar" dessa talanger när de spelar i de lite mindre klubbarna.


Alla är olika

Att barn genomgår olika utvecklingsstadier är ingen hemlighet. För att vinna matcher behöver klubbarna ha de spelare som har kommit i puberteten tidigt. Detta medför att det är också dessa spelare som är med i de yngre distriktslagen. Är det då de tidigt utvecklade spelarna som tar klivet upp i A-landslaget? Nej, just det, det finns ingen spelare i A-landslaget från Stockholm! I föreningar ute i landet har man mer tålamod, låter spelarna utvecklas i sin takt och får en större bredd och fler spelare i toppskiktet.

Är det inte dags för Stockholmsklubbarna att satsa på dem som har framtiden för sig? De som brinner för att lyckas hela vägen till San Siro och Old Trafford? Är det inte klubbarnas skyldighet att utbilda spelarna till att bli de elitspelare de förväntas vara?

Jag hoppas att jag, i framtiden, får se fotbollsspelare i landslaget som kommer från Stockholm. En personlig önskan är att få se ett visst efternamn tryckt på landslagströjan, gärna i tröja nummer 9...

Av Anders Enström 25 okt 2012 06:00