Det ska ni inte få

Men om jag ska gå runt och ta illa upp efter varje gång någon person agerat rasistiskt eller på något sätt varit nedlåtande mot mig, skulle jag hoppat ner från Ölandsbron för längesedan. Då skulle jag inte ha funnits längre.

För så är det för mig varje dag, mer eller mindre, att jag på något sätt blir åsidosatt på grund av mitt asiatiska utseende, och så kommer vara ändå tills den dagen då jag dör. Det är inget jag kommer undan, hur mycket jag än skulle vilja. Det spelar ingen roll att du heter Peter, äter sill eller ogillar hip hop och rap.

Men man vänjer sig, man vänder sig mer inåt och visar inte mycket av sig själv. Man sätter upp en sköld framför sig som man bär helt osynligt. Och skulle jag räkna hur många pilar den fått under livet och kommer att få, skulle den förmodligen platsa som sand i Saharas öknen.

Från att bli kallad kines när man var liten till att bli illa bemött i en affär på äldre dagar, det finns alla varianter.

Men om jag ska låta de som håller på så vinna över mig, så skulle jag legat där för ett bra tag sen, i vattnet under Ölandsbron. Men jag är inte sådan, man vinner inte så lätt över mig, även om man ibland kan tro det för jag tävlar inte om mycket, såvida det inte är idrott.

Det inte säkert att livet skulle ha varit bättre om jag hade fötts med klarblå ögon och hår lika blont som den finaste snön, det som anses vara "det finaste". Det hade alltid funnits något att kommentera eller hacka på då också. Jag kunde ha varit tjock, dålig i skolan eller valt fler skor. Sådana som jag, kommer alltid att få jobba lite extra för att bli respekterade och väl bemötta. Vissa får jobba mer och andra sliter ut sig helt i onödan.

Nog kan jag hålla med om att jag inte själv alltid framstår som den trevligaste eller schysstaste typen, men det gör inte alla andra heller. Skulle jag gå runt och le mot hela världen hela tiden, skulle det bara verka falskt, vilket det skulle vara också, för jag är inte sådan. Jag har olika humör, och är rätt labil på mitt sätt.

Ibland känns det som att det förväntas av mig att jag alltid reagerar på att folk särbehandlar mig negativt för att jag inte är blond och båögd. Men ska jag gå runt och kalla alla för rasister, då jag inte ens vet vem personen är eller ens kommer att träffa igen, eller som för den delen betyder noll för mig? Då skulle jag bara utvecklas till nån variant av skolskytt i Finland eller galen högerradikal norrman.

Nä! Jag säger som det flesta ungdomar - orka!

Även om jag också ibland bli ledsen och besviken är jag ingen gås som det bara rinner av. Det klart att det känns.
Men de är då jag brukar tänka på alla som uppskattar mig och älskar mig för den jag är. Alla mina vänner, min familj och andra personer jag mött och som själva valt att se bakom det svarta håret, de bruna ögonen och den lite "gulskimrande" hudfärgen, att se personen som finns bakom.

Avslutar med ett citat från en mycket klok man,. "rasistsvin finns överallt, skit i dem."

Ska ha det i åtanke.

Av Peter Tjäder 25 jun 2012 10:33