Glöm inte förintelsens offer

Men Hitler var inte ensam i sina vansinniga visioner. Det fanns många händer som villigt hjälpte till i den vidriga hanteringen. Läkare som med nöje sysslade med vedervärdiga experiment på levande fångar som inget gjort, men som nu tvingades deltaga i experiment som ledde till en utdragen och plågsam död.

I vårt lilla "neutrala" land var vi mer än villiga att hjälpa Hitler när nazisterna ockuperat Norge, genom att låta tåg med soldater åka genom vårt land. Ingen protesterade och när det sedan var över sopades allt som vanligt under mattan.

När kriget var över sades att detta aldrig fick hända igen, men det gjorde det. När kriget rasade på Balkan gjorde EU ingenting, inte förrän fasorna kom ut i pressen. Då först började EU reagera, om än ytterst ovilligt. Först när FN ville skicka trupper höjde EU handen och medlemsländerna började skickade trupper.

Jag tror vi minns hur illa det såg ut. Fortfarande är krigsförbrytare på fri fot, precis som efter andra världskriget. Det otäcka är att detta tycks vara ett otrevligt mönster som upprepas.

Koncentrationsläger var inte nazisternas uppfinning – företeelsen hade funnits länge, men vad nazisterna och Stalin gjorde var att göra dessa läger till dödsfabriker, även om de gjorde det på olika sätt. I USA fanns de också läger, men då för asiater. Dessa kallades "interneringsläger". Olika namn men trots allt samma sak, förutom att man inte godtyckligt lät mörda människor.

Men ett är säkert – att dessa läger fanns. Detta är ett obestridligt faktum, oavsett vad en del stollar försöker att inbilla folk. För mig är det helt obegripligt att man kan förneka att det som hände verkligen hände. Detta kan få mig att rysa av skräck. Jag blir förbannad och äcklad. Visst, vi har yttrande- och press frihet i vårt land, men att tillåta detta är för mig vidrigt. Vi tycks glömma de människor som trots allt överlevde nazisternas systematiska slakt.

Så minns detta: den 27:e januari 1945 befriades Auschwitz fångar av Sovjetiska trupper på väg mot Berlin. När de allierade slogs sig fram kom många läger att befrias och det började gå upp för soldaterna hur vidrigt fångarna hanteras. När kriget sedan var över fick befolkningen i de närbelägna städerna gå igenom lägren och hjälpa till att begrava de döda. Om man nu kan kalla det att begrava dem, oftast skyfflades de ner i en massgrav. Många av dödslägren är idag borta, men Auschwitz är kvar som en påminnelse om vad som hände under det andra världskriget och nazisternas vansinne. Färre och färre överlevande finns ännu i livet, men minnet av vad som hände får inte dö.

Jag kan förstå varför detta var ett ämne som var jobbigt att ta upp i skolan under tiden jag gick i skolan, men nu hoppas jag att barnen i skolan kan få läsa om vad som hände mellan 1939 och 1945. Vad som hände i Sovjet samtidigt har inte talats lika mycket om, men det bör också göras. Det finns material att läsa även om detta, för den som vill.

Jag tror inte att vi kan föreställa oss de vidrigheter som försiggick i dödslägren och hur de som tvingades vara där hade det; sjukdomar, loppor, råttor och nazistiska sadister som roade sig med att plåga dessa människor.

Den 27:e januari är en minnesdag för förintelsens offer, men jag anser att vi egentligen inte behöver en dag för att minnas det som hände under andra världskriget. Istället bör vi öppna alla arkiv och låta skolungdomar höra och se vad som egentligen hände. Detta är ett ämne vi inte får förtiga.

Av Fredrik Hansson 15 apr 2011 11:24