Mångfald är det mest naturliga som finns

Jag sitter hemma och tittar ut genom fönstret. Jag ser granar, björkar, bäckar, stenar, djur, vind, regn, buskar, blommor och insekter. Naturens mångfald är slående. Färgerna är oändligt varierande, arterna är oändligt många, ja allt har olika form, olika strukturer och olika bakgrund. Allt tillsammans bildar vår fantastiska natur som jag tror att varenda människa uppskattar. Naturens mångfald är det mest naturliga som finns. Ingen ifrågasätter de olika beståndsdelarnas existens. Alla förstår att naturens delar trots sina olikheter lever i symbios och är beroende av varandra. I naturen finns respekten, hjälpsamheten, gemenskapen, där allt hör samman.

Lika naturligt är det för mig när det gäller människor. Vi är olika på många sätt, olika färger, olika bakgrund och olika intressen men vi är också väldigt lika där vi är beroende av varandra, där vi kan hjälpas åt och lyfta varandra. Alla har ett gemensamt ansvar att skapa den respekten. Vi kan tillsammans bryta ner fördomar och rädslor för att istället skapa nyfikenhet och gemenskap. Vi kan på så sätt skapa ett lag där alla inkluderas och där alla har samma förväntningar, rättigheter och skyldigheter som medmänniskor, oavsett ursprung, färg eller kön.

När något inte fungerar så som vi önskar kan vi inte gömma oss bakom att, på ett till synes enkelt sätt, dela upp oss i vi och dem. Samhället runt omkring oss har på många sätt misslyckats med att skapa den trygghet som människor är beroende av för att ha möjlighet att se varandra. Vi bygger samhället, vi kan också vara med och förändra det till något bättre. Vi kommer aldrig få en helt problemfri värld men vi väljer själva sättet på vilket vi vill hantera problemen. Vill vi skapa ett stängt, kallt och intolerant samhälle där alla åtminstone på utsidan ser exakt likadana ut? Eller, vill vi skapa ett samhälle som är öppet och spännande med variation som ger oss perspektiv och förståelse?

Ett öppet samhälle är det enda möjliga att sträva efter, eftersom vi vill skapa en hållbar tillvaro där vi kan leva i fred med varandra, i vårt land och världen över. I en del öron låter detta som en utopi, hos andra har den idealistiska lågan slocknat, men för mig är allt möjligt. Denna målsättning är den enda rimliga för att den lycka du och jag drömmer om ska kunna bli allas möjlighet att drömma om. Våra liv och vår framtid är beroende av att vi har mångfald, det ger oss en större respekt, större kunskap, mer förståelse och i det långa loppet skapar det fred. Om inte vi tar ansvar för varandra såsom naturen gör, hur ska vi då någonsin kunna uppnå ett hållbart samhälle?

När jag tittar ut genom mitt fönster vill jag alltid ha möjlighet att se naturens och människans fantastiska mångfald.

Den här artikeln är publicerad i samarbete med rörelsen "Rör inte min kompis" i Sverige , som från början startade i Frankrike på 1980-talet under original namnet "Touche pas a mon pote". Gå med i Rör inte min kompis på Facebook här

Av Carolina Klüft 15 okt 2010 10:59