Fildelning för mormor

Teknisk innovation tillsammans med idéer driver samhället framåt. Anledningen till att vi inte längre syr våra egna kläder och i mindre utsträckning lagar vår egen mat från råvaror, är att någon annan kan göra det maskinellt i större skala för mindre arbetsinsats och därmed billigare än vi själva kan göra det.

Eftersom det sker maskinellt blir också varje enskild maträtt och plagg nära nog identiskt. En maskin tar sig inte friheter när den tolkar recept, den skapar maträtten exakt efter vad receptet säger. Därför blir kvalitén jämn, även om smaken kanske blir lite mindre spännande än hemlagad mat. Det är dock något många är villiga offra för den ökade tillgängligheten.

Säg att det i framtiden kom en maskin som lät dig skapa din egen maträtt. Jag talar inte om spisen, utan om en ny innovation. En maskin som lät dig skapa vilken maträtt som helst, bara genom att ge den ett recept och råvarorna och sedan trycka på en knapp. En maskin så liten och billig att den snart fanns i var mans hem.

Detta är precis vad som hänt med den digitala revolutionen. Fast istället för mat och kläder är det musik och film som kan skapas i var mans hem med bara några knapptryckningar. Visst smakar det inte som en livespelning eller ett biobesök. Men det är många beredda ta, när tillängligheten ökar så var och en kan skapa sin egen musik och film i hemmet.

"Skapa?" Säger då kanske någon. "Man kopierar ju!" Ja, givetvis. Precis som en maträtt är en kopia skapad utifrån ett recept så är en mp3-fil en kopia skapad utifrån ett digitalt recept som talar om hur 1:or och 0:or ska blandas för att få en ljudfilm som är nära nog* identisk med originalet.

Precis som du äger råvarorna för att skapa din egen kopia av en maträtt äger du hårddisken som utgör den digitala råvaran för skapandet av musik och film. Skillnaden ligger i att receptet något förenklat kallas för torrent och receptboken för The Pirate Bay.

En gång i tiden krävdes industrimaskiner för att skapa kopior av musik och film, precis som mat och kläder i stor utsträckning idag. Men innan dess var enda sättet att lyssna på musik att höra den spelas live och enda sättet att se en gestaltning av en händelse med skådespelare var att gå på teater.

Upphovsrättsindustrin vill beskydda sitt monopol på att skapa kopior av musik och film. Du ska inte få tillverka din egen mat och dina egna kläder, för någon annan äger rätten till receptet. Mattillverkarna måste ju kunna leva på sitt jobb! Hur ska de få betalt om var och en kan skapa sin egen mat och sina egna kläder med bara några knapptryckningar?

Vad allt handlar om i slutändan är alltså den ideologiska frågan; kan man äga information?

Många av oss pirater menar att man inte kan det. "Information wants to be free" säger vi. Det gagnar nämligen oss alla om var och en genom teknisk innovation plötsligt kan skapa egna kläder och egen mat. Nyttan av denna innovation är större än den av att ha matskapare och klädskapare. Det leder inte heller till mindre utbud på kläder och mat, för när vem som helst enkelt kan skapa så kan också vem som helst med lite talang remixa det redan skapade och mångfalden blir därför mycket större än innan.

Därför behöver vi inte oroa oss för att utbudet på film och musik ska minska med fri, ickekommersiell kopiering. Tillgängligheten i sig skapar en större mångfald. Idag kan vem som helst skapa trovärdiga specialeffekter i sin egen hemdator. Det måste inte kosta hundratals miljoner längre att skapa en film.

Framtidens film kommer vara mindre mainstream än idag. Den kommer ge utrymme för alla möjliga sorters varianter som idag inte satsas på i Hollywood, för att det inte förväntas ge tillräckligt stor vinst.

Så, nu kan mormor lugnt piratkopiera film och musik i vetskap om att hon inte gör något moraliskt fel. Det är lika rätt som att laga sina egna köttbullar och sticka sina egna kläder. Mormors vantar kommer förmodligen dyka upp även nästa julafton i ett mjukt paket, men kanske i sällskap av ett hårt paket med mormors YouTube-favoriter!

Av Hanna Söderström 12 jul 2010 10:34