Vem vill ha en gnällspik?

Vem vill ha en gnällspik?

Personer som okontrollerat slår ner på och hackar på andra människor, kan inte ha det lätt här i livet. Det är inte så ofta man ser människor ohämmat kritisera andra, men det händer ibland och då undrar man hur en sådan person fungerar, som ständigt finner ett nöje i att döma och slå ner på andra.

Om man skulle skärskåda dessa klagande och missnöjda människor, som bara finner sig själva tillräckligt kloka och felfria, undrar man hur deras eget liv ser ut. Kan det vara så att klagandet och gnällandet egentligen är något annat än kritik och missnöje? Är det kanske ens egna misslyckanden eller inkompetens som gör att man måste lasta av sig på andra?

Dessa gnällspikar, som ständigt hittar fel på alla utom sig själva, är kanske egentligen djupt olyckliga själar? Är det den egna desperationen och de egna misslyckandena de oavbrutet slänger över andra, i hopp om att något ska hända eller att någon ska rädda dem från den egna desperationen?

Jag skulle vilja ge dessa mobbare och gnällspikar ett gott och välmenande råd. Försök att ge den kärlek ni så desperat söker och trängtar efter till er själva först och främst. Om ingen annan gör det, var er egen goda fe. Tro på det ni dagligen brukar höra, att kärleken är störst, inte hatet. Förlåt både andra och er själva. Börja se livet ur en annan vinkel än den tråkiga ni alltid sett den ur förr. Släpp hatet och kritiklustan och börja leva. Älska.

För om man älskar sig själv och andra och förstår att man inte själv är perfekt och ingen annan heller, är det lättare att dra på smilbanden, se lite humor i tristessen istället för att bara se människor som vill åt en och sätta dit en hela tiden.

Säg något värmande i stället och sluta med att sätta er själv före alla andra. Den kärleken ni strävar efter, måste ni ge till er själva först, innan ni kan få den av andra. För vem vill ha en gnällspik, som finner fel på allt och alla hela tiden?

Av Pia Isaksson 29 jul 2009 14:04