En kärlekshistoria som berör oss

Jag har alltid varit svag för romantik. Känslorna måste släppas ut ur asken. Intellektet är fördummande, tanken grumlar instinkten. Man kan konstruera en borg av ord för att skydda sig, men orden hotar att spränga borgen inifrån.

När jag läste finlandssvenske författaren Stefan Hammarén första gången förstod jag att han lekte med mig. Han hade lagt ett pussel av ord och konstruktioner, han hade byggt en ask, han var ett slags iskall magiker som inte fullt ut gick att lita på. För skulle det finnas ett svar, en tråd, en sanning eller ett tecken bakom sjoken av experimentell prosa?

Det är flera år sedan nu och han har fortsatt att briljera och språkskända med sin omutbara stil och sina lekar. Hösten 2006 föll det sig så att vi träffades. Han hade brevledes och via mejl blivit förälskad i en kvinna inte alls långt från Malmö, staden som jag då återvänt till efter att ha bott i skogen. Jag bjöd hem dom på vegetarisk gryta och rött vin. Kvinnan hette Emma. Vi åt och lyssnade på musik. Jag var nyskild från mitt första äktenskap och funderade allvarligt på att leva som munk, Hammarén verkade väldigt lycklig med sin skånska kärlek. Dom kysstes borta vid min bokhylla.

En tid senare fick jag mejl från Finland. Kärleksförhållandet, som förstås varit bräckligt – det var nytt och dom bodde långt ifrån varandra – hade kraschat. Hon ville inte veta av honom längre.

Nu släpps ”1, 2”, en bok med samlade texter av Hammarén och debuterande Emma Ehrlekrona. Delar av innehållet bygger på deras tidiga brevväxling, dom första orden om kärlek, erotiska anspelningar och stämningar, små möten i poesin. Efter hand tystnar Ehrlekronas röst, då finns bara Hammarén kvar med sitt sår och orden blir först bedjande, sedan allt mer romantiska i försöken att vinna skriva henne tillbaka.

Hela boken är, eller upplevs som, en dörr in till någon annans drama, men ett drama om kärlek som vi alla kan känna igen oss i. Det går från snårigt och trevande till väldigt utlämnande. Under resan skalas språkkonstruktionerna av och till slut är orden nakna, flådda på sin hud, och leken är slut, illusionerna har lämnat magikern, hjärtat ligger öppet.

Ehrlekrona f. 1981 skriver en poesi som ger anledning att vilja ha mer. Hon rör sig så lätt, som en fjäril, över rapsfältet där ord odlas och skördas.

"Om du inte är
du
är inte jag"


Författare: Stefan Hammarén & Emma Ehrlekrona
Titel: 1, 2
Bokförlag: h:ström
Utgivning: April 2009

Av Stefan Whilde 15 apr 2009 10:31