Jag lägger min tid på dem jag vill

För ett tag sedan när jag var på ett café kunde jag inte undgå att tjuvlyssna på de tjejer som satt bakom mig.
Inte nog med att de pratade så alla cafégästerna kunde höra dem, de fick mig även att tänka till lite.
Det visade sig att den ena tjejen tyckte att en vän till henne var otrevlig och dum i huvudet. Ja, störd helt enkelt som hon uttalade. Ändå skulle hon träffa henne dagen därpå för att visa att hon själv var en trevlig människa.

Jag kände igen mig i tjejen. När jag var i yngre tonåren umgicks jag ibland med vänner jag egentligen inte gillade. Bara för att jag inte ville mista dem, för på högstadiet var det ju coolt om man hade många vänner. Ibland kunde det till och med vara kul när jag umgicks med dessa personer, men oftast inte.

Idag när tonåren är förbi och med lite mer kött på benen tänker jag helt annorlunda.
Jag umgås bara med personer jag vill umgås med idag. Människor som jag verkligen trivs med. Inga som jag måste umgås med för att jag är rädd för att vi annars glider isär.
Min vännerkrets är mindre än förut. Men idag består den i stället av flera nära vänner som jag älskar till skillnad från ett 40-tal varav 20 stycken var människor som jag träffade bara för att jag skulle då och då. Jag trivs mycket bättre med det.

För mig är livet inte en självklarhet. Förut tänkte jag att jag hade all tid i världen och jag skulle göra det ena och det andra och hade absolut ingen brådska. Nu när jag har blivit äldre och fått mer ansvar och krav känner jag att all tid inte finns där. Fortfarande tänker jag att jag har tid på mig och kan göra någonting senare, men när det gäller min familj och mina vänner väljer jag hur jag vill ha det i dagsläget.
En dag är man borta, och man vet inte vilken. En dag försvinner någon från ens omgivning och inte heller vet man det när det sker. Vilket givetvis är bra att man inte vet!
Känslan, om någon skulle försvinna från mig, att jag inte gav den personen mer tid utan fokuserade på vad andra tycker om mig vill jag inte ha. Det är inget jag strävar efter.
För mig är det därför viktigare att ge min kärlek till de jag faktiskt tycker om och som jag vet finns där för mig,
och inte fokusera på att andra är dumma i huvudet eller otrevliga människor. Dem väljer jag bort och jag väljer att inte lägga min tid på dem, för det hjälper ju inte mig.

Allt för många människor fokuserar på vad andra tycker och tänker om en. Om någon sa till mig "Vet du vad hon sa om dig på en fest?" när jag var yngre ville jag givetvis höra och kunde inte tycka om den personen längre om det var något elakt.
Skulle jag få den frågan idag hade jag förmodligen valt att avstå från att veta. Om någon som jag själv inte gillar skulle ha problem med mig så är det ju deras sak, inte något som jag är villig att lägga min tid på.
Folk får givetvis tycka vad de vill om mig, och jag är villig att ändra mig om jag själv känner att jag skulle må bättre av det och min umgängeskrets. Men aldrig för att en person jag aldrig träffar, som kanske inte ens känner mig, men som ändå har fått en uppfattning om mig vill det. Jag tar inte längre åt mig av sådant.

Det är viktigare för mig att fokusera på att min omgivning har det bra och att jag trivs med dem än att fokusera på vad några otrevliga människor tycker om mig. Sen jag har börjat göra det uppskattar jag livets goda stunder mer än förut. Jag behöver inte låta bli att använda ett par byxor för att någon inte tycker det är snyggt, jag avstår inte från att kolla på ett tv-program för att någon anser att det är töntigt och framför allt så lägger jag inte tid på att fundera på vad människor jag inte träffar har för negativ uppfattning om mig eller sade om mig på en fest.
Tyvärr tänker inte alla så, och det är något man får lära sig. Däremot kan jag slå vad att om man mår mycket bättre när man tänker så. Så, ett tips; försök åtminstone.
En dag kan det vara försent.

Av Sofia Larsson 27 aug 2008 11:27