Jag lade mig i en flickas självmordstankar

Hon är svårt mobbad i skolan och mår inte alls bra. Vi var flera som blev oroliga och ringde upp varandra privat för att diskutera hur vi skulle kunna förhindra självmordet. Jag hittade hennes IP-nummer och chansade på att polisen kunde hjälpa till. De ville ha kopia på självmordsbrevet för att bedöma riktigheten.

Givetvis skickade jag kopia av brevet till polisen, som efter att en psykolog fått läsa brevet, då ansåg att fara för liv förelåg.

Efter en timme kontaktade polisen mig och berättade att de hittat flickans adress via IP-numret och att dom pratat med flickan mamma, som blev väldigt orolig. Flickan var hemma från skolan och på sitt rum. Poliserna gav mamman mitt telenummer och det tyckte jag var helt ok.

Mamman ringde upp mig senare på eftermiddagen och vi pratade länge om hur man kunde gå till väga för att hjälpa hennes dotter.

Nu till saken: Flickan blev inte så glad för det jag gjorde, det förstår jag, och hon verkar inte få hjälp heller. Mamman har någon sjukdom. Jag vet inte om det är medicinskt eller psykiskt. Om det är psykiskt kanske jag har förvärrat situationen. Jag bryr mig inte det minsta om att flickan är arg på mig. Jag är glad att hon inte lyckades med det hon tänkte göra, men har ändå ångest över att jag blandade mig i. Kanske jag gjorde fel? Tänk om jag förvärrat situationen?

Hur skulle ni ha gjort? Struntat i det hela eller gjort som jag?

Av Susanne Strömstedt 18 feb 2008 09:39