Jag svek mig själv när jag drog linor amfetamin

Det finns vissa baksidor med festande och att leva ett så kallat glamourliv. Det vet väl alla vid det här laget. Många trasiga människor dras som malar till ett ljus - till det glittrande men ack så förädiska kroglivet.

Alla gör vi våra val, så är det ju. Men är man lite trasig så kanske man går längre än vad som var tänkt från början. För inte länge sen hade jag en svår separation september. Efter det begravde jag mig i värdinnejobb, det vill säga man minglar och super och får betalt för det. Det funkade ett tag men ganska snart gick det rakt åt helvete.

Jag gick över till droger; hasch, amfetamin...

Helt jävla idiotiskt. Det finns inget försvarbart i det. Men mår man så dåligt psykiskt så förväntar man sig inget annat av sig själv. Den kvällen jag drog linor med amfetamin svek jag mig själv - den jag ska älska högst. För mig var det inga problem att dricka två flaskor bubbel och en hel del shots - PÅ FÖRFESTEN.

På krogen flödade spriten. Jag var inte nöjd förrän jag var så jävla väck att jag inte visste vad jag hette. Ville inte finnas. Ville inte känna. Anledningen till att jag flippade ur så satans mycket finns att läsa i en annan av mina krönikor.

Nu efter mycket om och men har jag insett att jag är en missbrukarpersonlighet. Jag har missbrukat pengar, kläder, skönhet, sex, kärlek - och nu senast alkohol och droger. Jag är en rastlös själ som får kruuuuuupp om det inte händer saker hela tiden. Detta har satt mig i mer än en knipa i mina dagar.

När jag överdoserade amfetamin och inte åt och sov på väldigt länge, rasade jag till slut ihop. Det var nära att jag inte klarade mig. DET var mitt wake up call. Att ta tag i det.

Det finns nåt som heter kognitiv beteendeterapi. Det bästa som hänt mig.

Av Angel Mattsson 16 maj 2007 17:40