Skolan fyller många funktioner och utgör en otroligt viktig del i alla svenska medborgares liv. T.ex. när Sverige ska konkurrera med andra länder om jobb utgör kompetent personal en förutsättning för vår konkurrenskraft. Skolan har en fostrande uppgift och skolan ger människor förutsättningar för ett kritiskt tänkande som är av största vikt för demokratin. Hur ska vi då utforma skolan för att den ska bli så bra som den måste vara?
Man har länge vetat att alla människor och så även barn är olika. Det tar sig t.ex. uttryck i att alla barn lär sig på olika sätt och olika snabbt i olika perioder av sin uppväxt. Detta har betraktats som orättvist i Sverige och därför har man så gott man kunnat försökt likrikta alla barn. Det har i sin tur endast fört med sig att de som lär sig snabbare får en väldigt tråkig och understimulerande skoltid och de som lär sig långsammare har ignorerats och lämnats åt sitt öde, allt i rättvisans namn.
Vad som behövs för att råda bot på dessa problem är dels att fokuset ändras så att t.ex. ett avklarat lågstadium betraktas som ett knippe kunskaper som förvärvats och inte som ett mått på att en särskild ålder har uppnåtts.
Dels ett flexiblare system med möjlighet att börja skolan vid olika åldrar att lära sig i sin egen takt. Ungefär som en flerfilig motorväg där vissa filer går snabbare och andra i en lugnare takt. Vill man under resans gång byta fil så kan man göra det vid ett antal hållplatser, förslagsvis tre gånger per stadium. Med ett sådant här system kan mellanstadiet ta 2 år för vissa 3 för andra och 4 för en del. Men när man är klar så har alla lika mycket kunskaper. Man har klarat av mellanstadiet. I samma klass kan det gå 6, 7 och 8-åringar, det enda som förenar dem är takten de lär sig på och hur långt de kommit i skolsystemet. Skolan kommer också att bli en lugnare och mer studievänlig plats i och med att de elever som tidigare inte hunnit med i tempot och därför stojat och bråkat nu kommer att få undervisning på sina egna villkor.
De här reformerna kommer att ställa höga krav på skolorna, alla elever måste ju tillgodogöra sig undervisningen, men detta är det lägst ställda målet som kan ställas. Att inte ge ett barn en fullgod undervisning är ett svek från samhällets sida som är både moraliskt förkastligt, oekonomiskt och farligt.
Med hjälp av ovan nämnda förslag till ändringar kommer svek av den typen att minimeras. Det är min vision för skolan.