Jag har alltid kunna leva ...

Jag har alltid kunnat leva i min konst …

...- men aldrig i mitt liv.

Jag har tappat bort drömmarna,
för om nätterna ligger jag vaken och väntar på att klockan ska slå 05.30,
pling pling, dags att börja om. Vakna, vakna, ny dag!
Spela teater. Le, bara le, ingen vill höra din sorgsna melodi.
Komma hem, "nej jag lovar, allt är bra, jag är bara trött, så trött."
Lägga sig i sängen, men kartbok och magibrev vid sidan,
och ringen som smycke i kedjan kring halsen, så klart.
Där, där somnade de. God natt, dröm sött. Och nu slås det igen,
vi stänger dörren, för att ingen ska se, ingen ska höra,
hur det viskas ord som ingen förstår. "Dear Lord, I guess youre not there."

Kom hit John Blund, jag saknar mina drömmar.
Ge tillbaka scenerna i min film. Ge mig vadsomhelst som tar mig härifrån.
Jag är så trött, så trött, men nätterna tillåter ingen sömn.

Tårar, varför så många tårar?

Av Sandra Michaelsdotter 27 nov 2006 22:53