Dags att införa en internationell mansdag?

Nu är det dags igen för den internationella kvinnodagen den 8 mars. Här i Sverige kan feministerna gotta sig i att skriva en hel del vettiga saker om kvinnors öden och en del skitsaker om oss män. Det är ju givetvis bra att män uppmärksammar kvinnor och att världen fokuserar på jämställdhet m.m. Men allt detta får mig att undra varför vi män inte också kan få en internationell dag? Var finns jämställdheten om det bara är kvinnor som ska uppmärksammas?

Jag har sagt det förut och oavsett hur mycket skit somliga av våra svenska halvkokta feminister vill kasta på mig, tänker jag säga det igen - Sverige är ett jävla kvinnoland! Givetvis är det fortfarande män som styr näringslivet, men i det vardagliga livet får frågor om kvinnor mycket större plats på nationalagendan än frågor om män. Jag kan hålla med om att kvinnofrågor är viktiga, och jag skriver gärna under på att man ska lyfta fram kvinnors öden. Jag är inte feminist men jag har trott på jämställdhet långt innan ordet blev ett känt begrepp i Sverige! Redan vid 16 års ålder på internatskola i Irland skrev jag en artikel i skoltidningen i vilken jag tyckte att det var orättvist och rätt så korkat att män fick högre löner än kvinnor som gjorde samma jobb! Året var 1961 och jag minns fortfarande blåmärken på min kropp efter det stryk jag fick av mina medspelare i rugbylaget för vad de kallade för min "dumhet". I dag, 45 år senare visar det sig att jag var före min tid och mina skolkompisar har vuxit upp till att ge mig medhåll!

Varför behöver vi då en mansdag? Jo! Därför att vi män har precis lika stora behov av att få våra öden och våra framgångar uppmärksammade, och våra olika öden har på senare år fått stå åt sidan för mediernas och den offentligt sektorns framlyftande av kvinnors situation i samhället. Jag upprepar, jag ser inget fel med att lyfta fram kvinnors problem, men i samhällets strävan efter att jämställa kvinnor med män har vi män och våra behov glömts totalt. Vad sägs om alla svenska pappor som inte får träffa sina barn på grund av elaka kvinnor som får stöd av rättssamhället? Vad sägs om alla makar eller sambos som vid separationskonflikter blir falskt anklagade för misshandel, våldtäkt m.m. Vad sägs exempelvis om invandrade män som har barn med svenskor och som får mindre trovärdighet i svenska rättssalar i frågor kring barnavårdnaden? När kvinnor blir misshandlade får saken alltid stor uppmärksamhet - och jag säger inte att det är fel utan jag bara undrar om någon funderar över den psykiska misshandeln som många kvinnor utsätter sina makar och sambor för? En sak som den svenska kvinnan är jävligt bra på är att utsätta den svenska mannen för psykisk misshandel. Känner ni igen er killar när jag skriver "psykisk misshandel"?

Jag har känt den svenska kvinnan sedan mitten av 60-talet och jag tror att jag känner henne ganska väl. Hon är en fantastisk individ! Hon är självständig, smart, kompromissbar och stark och hon är ofta ganska ambitiös. Men hon har en sida som vi alla män känner igen oss i - hon är jävligt manipulativ och hon vet hur hon ska få sin vilja fram. Den svenska mannen är en ganska feg sak som ofta backar och låter kvinnan få sin vilja och jag tror det är detta nationalkaraktärsdrag hos den svenska mannen som har gjort att den svenska kvinnan haft så stora framgångar på sistone. Men hon har rätt till sina framgångar och jag unnar henne framgångarna så länge framgångarna inte sker på bekostnaden av män.

På 90-talet gick saken lite för långt. Då hade debatten om kvinnor gått så långt som att det t.o.m. fanns någonting som hette "tjejtaxi" d.v.s. en taxitjänst enligt vilken tjejer fick åka billigare än killar. Det finns många andra exempel på liknande fördelar för kvinnor, och jag upprepar nu igen att jag unnar tjejerna dessa fördelar, men samtidigt anser jag att mannen och hans situation i samhället inte får glömmas.

Svenska feminister utnyttjar kvinnodagen alltför mycket. I de baltiska länderna tar folk den internationella kvinnodagen på ett helt annat sätt. I Lettland och Litauen är det normalt att män gratulerar kvinnor den 8 mars genom att skicka blommor eller kort, ungefär som om det vore Alla Hjärtans dag. Vi borde göra något liknande i Sverige. Vi borde uppskatta våra kvinnor, men samtidigt måste de uppskatta oss män varför det inte alls vore så orimligt att kräva att en Internationell Mansdag införs. Det finns en morsdag, en farsdag och alla möjliga "dagar". Vi har t.o.m. en s.k. "vänlig vecka" - varför kan vi då inte ha en mansdag? Ärt vi män inte värda att uppmärksammas?

Av William Butt 07 mar 2006 22:24