Politiker är idioter

Jag ska rösta för första gången i höst. Jag var politiskt engagerad i en yngre ålder, konstigt nog kanske, men har blivit alltmer ointresserad och oinsatt de senaste åren. Däremot så ska jag återuppta mitt svalnande intresse nu, för att jag har en fantastisk rättighet att påverka utgången och att säga min åsikt, och sånt ska man vårda.

Men det är inte konstigt att jag tröttnade. Det handlar inte om att politik är tråkigt. Det handlar om smutskastande och fult pekande fingrar. Efter tusen bortförklaringar blir man trött. Politiker är inte tråkiga, de är pinsamma. Vissa kan få tycka att det handlar om att de står i strålkastarljuset, är uthängda i media som handdukar på torkning, och att det är därför som saker förstoras upp i folks egna hjärnor. Men sanningen är att många politiker beter sig som oansvariga svin och som vilka 14-åringar som helst sedan vägrar stå för sina egna handlingar.

Den mest nykläckta skandalen gäller SSU-ungdomsorganisations ordförande Anna Sjödin som lyckats skämma ut sig å det grövsta. Som en del i händelsen står hennes handlingar under lördagsnatten.

Det är väldigt enkelt beskrivet. Sjödin är 29 år, går ut och super ner sig på sunkhaket Crazy Horse, lackar när de anställda uppmärksammar hennes och hennes jämngamla kompisars fyllor, blir utslängd och placerad i fyllecell. Det är det vi vet med säkerhet. Om inte det skulle vara illa nog, så florerar dessutom rykten om rasistiska uttalanden och övervåld. Man kan för tillfället inte säga något säkert om det. Men. Jag finner det ytterst otänkligt att tre män ska ha suttit på henne och hållt ner henne utan någon form av övervåld eller fula kommentarer från hennes sida. Jag har heller inte alls svårt att tro att hon slängt ur sig "jävla svartskalle" hur mycket sosse hon än utger sig för att vara. Alkoholpåverkan gör att man säger saker man annars inte skulle säga. Om Sjödin sen är smygrasist eller inte, är det ingen idé att spekulera i för tillfället.

Frågorna som sedan kommer upp är:
- Varför fick hon inte blåsa så att vi först och främst kan avgöra om hon var "speciellt berusad" eller inte?
- Varför i hela halva världen har vi inte övervakningskameror på alla krogar och nattklubbar i Sverige?
- Varför fattar inte Persson att han måste komma med nåt bättre uttalande än "jag känner henne som en rejäl person"?
- Varför är politiker så tröga, och varför gör de bort sig igen när konsekvenserna ska tas?

Att krogpersonalen är överens kan vi åsidolägga. De håller varandra om ryggen i alla situationer. Att sossarna är överens läggs naturligtvis i samma fack. Det väsentliga ligger istället i att de här frågorna besvaras, och det fort. Den jag väljer att fokusera på är den sista frågan.

För det pinsammaste i det hela för mig är det som skandalen medför. Sättet hon hanterar situationen på, de klyftor som uppenbarar sig i vänsterblocket, Perssons tröghet och så vidare. Alla dessa faktorer som åter igen ger insikten att Sverige världens bästa land har en regering infekterad av oförmögenhet att vara bra på det man tjänar miljoner för.
De helsvenska partikamraterna har antingen ingen kommentar eller står helt och fullt bakom Sjödins sida. Detta utan vidare fakta än det de läst i tidningarna, precis som oss. Vad det säger om ansvarsfullhet och kompetens inom sitt yrke hoppas jag de alltmer korkade politikerna börjar fatta nu.

Vi har kommit så pass långt nu, vi lever i en sådan tid att partimedlemmars hållande om varandras ryggar inte får oss att bygga upp tilliten. Visa en enad front och blabla, det fungerar inte när folk gör bort sig så här grovt. Inga kommentarer i det här läget betyder "hon har inte gjort något fel". Vi vill se någon bryta sig ut, någon ärligt erkänna att det är helt åt helvete, vi vill se en pionjär, en revolution, vadfansomhelst. Vi har tröttnat på smutskastande nu, och om det inte redan var för sent hade någon kanske ansträngt sig att tala om för Persson att så är fallet. Det är valår och ni är mer brända än vedträn i en kakelugn.

Sjödin säger under en av de första presskonferenserna, jag citerar: "Men är det så här det går till är det något vi måste jobba med politiskt". Jag kan inte tänka mig någon annan mening som skulle fått mitt blod att koka så besinningslöst. När ska politikerna bry sig om oss utanför champagnen i viprummen, utanför de lyxiga spa-anläggningarna, utanför de klirrande glasen och välfyllda tallrikarna på de vita dukarna i de fyrstjärniga restaurangerna? Det får inte vara så att en ordförande, på en plats som teoretiskt och historiskt sett kan leda till en ministerposition, måste få vettet bankat i sig för att börja leva i verkligheten. Jag blir så förbannad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Och om det nu är så att hon skrek jävla svartskalle, vilket definitivt inte är otänkbart bara för att hon sitter som ordförande på jämlikhet-åt-folkets sida, så ge dig inte Babak Jamei. Ge dig för guds skull inte, låt det inte tystas ner, gräv upp hunden och låt den bita Sjödin i arslet.

Vidare kan man omvandla detta till en diskussion om medias idiotiska framläggning, och vältra sig i ord som fylleskandal, spritskandal och sexattack. Jag orkar inte ens. Politiker MÅSTE lära sig att det blir så, sedan har det ingen betydelse om det är etiskt rätt eller inte. Sjödin, Freivalds, Magnusson, Danielsson, Sahlin, Schyman och ffa Persson har hoppat på tåget och därmed avsagt sig rätten till att bete sig som idioter. Vare sig det sker bakom stängda dörrar eller inte. Bli inte aspackade på offentlig plats, tänk till innan ni öppnar käften, det är inte svårare än så.

Sjödin har brutit mot detta, och vare sig det är dumhet eller arrogans förmodligen en blandning av bägge så ska hon avgå nu på stört. Hon är 29 år, ledare för en ungdomsförening, super ner sig, hamnar i bråk och skickas till fyllecell. Ledare för en ungdomsorganisation.

Det får mig att må illa.

De gångna åren har för mig gjort det självklart. Det blir ett blockbyte i år, och jävlar vad skönt det ska bli.

Av Cim Efraimsson 04 feb 2006 18:18