Jag älskar fildelning!

Jag har sett frågan på många av landets största siter nu: "Brukar du ladda hem musik och film från nätet?". Givetvis brukar jag det. Det finns så otroligt mycket bra musik att ladda hem, och jag är inte heller den som tackar nej till en filmkväll med en film som jag inte behövt betala något för. Svaret på frågan blir för min del därför "Ja, ofta" eller "Ja, i stora mängder". Det är inget jag hymlar med, det är ju fantastiskt att kunna utnyttja alla de möjligheter som internet ger. Jag brukar dessutom dela med mig av musik och film som jag laddat hem via fildelningsprogram. BitTorrent och Direct Connect är utmärkta system för ändamålet.

Kändes ovanstående stycke konstigt att läsa? Undrar du hur jag vågar skriva något sådant helt öppet på en sida som denna? Det är egentligen inget att fundera över, för svaret är enkelt: Nerladdning av musik och film är inte olagligt. Inte fildelning heller. Om du tror att det är det, så blandar du med stor sannolikhet ihop de två begreppen med något helt annat, nämligen piratkopiering. Skillnaderna mellan de olika sakerna är viktiga att framhäva, eftersom de i media ofta blandas ihop till en enda ful helhet. Jag tar musik som exempel, eftersom det ligger mig varmast om hjärtat.

Piratkopiering av musik är per definition "all inspelning eller utnyttjande av fonogram utan att erforderligt tillstånd har inhämtats från rättighetsinnehavarna" hämtat från ifpi.se. Det är mer eller mindre solklart: Om man på något sätt utnyttjar en inspelning till något som rättighetsinnehavaren oftast upphovsmannen eller dennes skivbolag/förlag inte godkänner, så bryter man mot upphovsrättslagarna. Definitionen innefattar bland annat olovlig spridning av kopior, förfalskning och bootleginspelningar, vilket gör att det är olagligt att ladda hem kopior av inspelningar om inte rättighetsinnehavaren godkänner nerladdningen. Piratkopiering är alltså ett brott, och jag förespråkar definitivt inte piratkopiering.

Men det finns ju faktiskt rättighetsinnehavare som ger sin tillåtelse till nerladdning av deras musik på nätet. Det finns ett stort antal band, artister och skivbolag som gör sin musik tillgänglig för nerladdning. Jag tror till och med att det finns mer laglig och nerladdningsbar musik på nätet än vad det finns kommersiell musik i en vanlig skivbutik - och då talar jag enbart om gratismusik och inte den musik man kan köpa i digitala musikbutiker. I slutet av år 2000 fanns det närmare 180.000 artister på MP3.com som tillät gratis nerladdning av deras musik. Jag skulle bli förvånad om inte den siffran har dubblats sedan dess.

Det är den musiken jag själv laddar hem och lyssnar på, och det är också förklaringen till att jag med glädje kan berätta om hur mycket musik jag laddar hem från nätet. Skivindustrin och internetscenen är två olika världar, som fungerar på helt olika sätt. Jag lever med en fot i vardera världen: Jag själv har gett ut min egen musik gratis på nätet sedan 1997 och jag gör det än idag, samtidigt som jag jobbar som musikproducent på heltid, har flera skivkontrakt och ger ut musik även i skivbutikerna.

Jag piratkopierar inte musik, utan jag köper de skivor jag vill ha. Vill man lyssna på någon speciell kommersiell artist så är det oftast det enda alternativet. Men jag köper aldrig skivor för att upptäcka nya artister eller ny musik. Jag kan helt enkelt inte motivera mig själv till att betala över 100 kronor för uppemot 20 låtar, när risken finns att jag bara gillar några få av låtarna. Då laddar jag hellre hem 20 gratisalbum från mindre kända artister på nätet, och skänker 20 kronor vardera till de fem artister vars album jag tyckte bäst om. Även om gratismusiken inte håller lika hög kvalitet som den kommersiella musiken, så är oddsen stora att jag ändå hittar något jag tycker om. Och om jag hittar något jag tycker om, så sprider jag det med glädje vidare om artisten så önskar.

Väldigt många av de artister som ger ut sin musik gratis på nätet uppmuntrar faktiskt till en vidare spridning av musiken. Det gör jag själv med min egen musik, och jag blir både stolt och glad när jag söker efter min egen musik på DC eller Kazaa och hittar hundratals personer som har min musik på sin dator. Ju mer min musik sprids, desto bättre för min del. Jag försörjer mig faktiskt på musikskapandet idag, trots att min musik kan laddas hem gratis. Men det är en annan historia, och det har inte med den här artikeln att göra. Poängen är att det finns fördelar med nerladdning av musiken - och med fildelning - för min del. Jag ser det som en fantastisk möjlighet till marknadsföring av min musik och jag vet att det finns många andra än jag som har insett det. Däremot verkar möjligheterna inte vara lika välkända för musikkonsumenterna.

Jag förstår inte riktigt varför media envisas med att bara lyfta fram piratkopieringen när man skriver om fildelning och nerladdning av musik och film, och jag har heller ingen förståelse för idén om att förbjuda fildelning med avsikten att minska piratkopieringen. Man förbjuder ju inte bilkörning bara för att det förekommer rattfylla, och det är ju faktiskt inte någon dum jämförelse.

Ett förbud mot fildelning skulle slå hårt mot de hundratusentals artister som väljer använder nätet för att marknadsföra sig själva och sin musik. Varför inte se över upphovsrättslagarna istället, och utgå från dem? Varför har skivindustrin varit så långsamma med att börja utnyttja internets många möjligheter? Varför har man istället valt att först förneka möjligheterna och sedan försöka motarbeta dem? Och mest underligt av allt: Varför skriver inte tidningarna om alternativet med gratis musik på nätet? Finns det någonstans i det hela en insikt om att gratismusiken är ett större hot mot skivindustrin än vad piratkopieringen är?

Jag har skrivit många mail till journalister och tidningsredaktioner, och försökt få dem att uppmärksamma gratismusiken som det alternativ den faktiskt är. Det känns meningslöst när inte ens tidningar som Studio, Internet World eller MP3 verkar vara intresserade. Det gör i och för sig inte mig något, för det är inte jag som går miste om all musik. Men nu när det talas om förbud, och om "nerladdning av musik och film" som något olagligt i sig, så blir det hela bara dumt. Droppen som fick bägaren att rinna över var när en av mina fans mailade mig och berättade att han tvingats kasta bort en CD med MP3-låtar som jag gett ut, för att hans pappa inte tillät "olaglig musik" i huset...

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att gratis, nerladdningsbar musik på internet är inte kan ersätta den kommersiella musiken. Det är ett komplement, framför allt för den som söker efter ny musik av okända artister.

Internetscenen har inte någon Britney Spears eller någon Justin Timberlake. De kända ansiktena, skvallerobjekten, de överdrivet fotograferade popstjärnorna, de finns inte i lika stor utsträckning bland internetartisterna. Men det finns tusentals band och artister vars musik håller samma klass som Britney, Justin eller vilken annan kommersiell artist som helst - för den som bryr sig mer om musiken än om imagen. Den som vill veta mer får gärna fråga mig, jag hjälper dig gärna att hitta bra musik i valfri genre.

Av Andreas Viklund 23 feb 2005 14:56