Kanibaler kan inte anförtros makten

Det finns som bekant inte några ideologiska skäl längre att rösta på sossar. SDAP vill ha ordning i skolorna och säkra superfängelser. Partiet har kört om USA och gjort pensionssystemet till en våt dröm för finansvalpar. Man säger nej till folkomröstning om EU-konstitutionen. Och överväger allvarligt säga ja till vapenhandel med diktaturer typ Kina.

Listan kan göras beklämmande lång. I fråga efter fråga röstar SDAP som de allra flesta andra center- och högerpartiena i Europa. Full sysselsättning? -Det skrotar vi, hotar inflationen. Jämlika löner? -Går inte, ledarskap ska lönas! Skärpt arbetsmiljölag? -Ajabaja, Ericsson flyttar till Myanmar...

Ändå röstar vanliga, herderliga Svensson för SDAP i val efter val. Jag för en tror inte att det beror på "hjärntvätt", som KD-ledaren Hägglund tror. Jag för en tror, att man är faktiskt ganska klok som ändå gör så.

Det handlar nämligen inte om SDAP & Co. Utan om deras opposition. Ty vem ids rösta på ett gäng inbördes trätande kanibaler?

Se t.ex. vad som hände efter liberalernas förslag ? om att villkora försörjningsstödet med att man söker jobb.

Låt oss lägga ut korten från början. Leijonborg måste ha begått hemska brott i sitt tidigare liv. Som nu dömts att återupptäcka hjulet gång på gång. Eller så har svensk politik fått Leijonborg för sina synders, man vet inte.

Klart som korvspade är, att liberalernas nyaste förslag rymmer feta fel och inget nytt. Att det riktas mot det mindre av Moder Sveas utgiftsposter, när de stora typ sjukförsäkringen tickar miljarder. Att det inriktats mot att tala om för tjänstemännen läs: socialtjänsten hur de ska tolka Socialtjänstlagen. Och sist men inte minst, att man kräver det redan fetstilta i SoL:s portalparagraf, nämligen att den enskilde har eget ansvar för sitt väl och ve.

Man slår i en öppen dörr, helt enkelt. På fel våning, i fel område, vid fel tidpunkt dessutom. Förslaget förtjänar kritik, som ett billigt estradnummer inför det analkande valet. -Är det detta som ska föreställa en nytänkande, liberal socialpolitik!?

Gissa därför om min förvåning när jag såg reaktionerna. Inte från de högsta sossehönsen dock, nota bene: Så hävdar t.ex. ansvarig socialdemokratisk minister i DN att han själv faktiskt tänkt tanken före Leijonborg, så det så!

Utan från de borgerliga: det är dom som tjafsar emot!

I DN-debatt den 21/2-2005 skriver tre kristdemokrater nåja, vi får ta Fonseca på orden... att liberalernas förslag "kan uppfattas som kallt och hjärtlöst". De själva, ja de är betydligt varmare och hjärtligare. De vill att alla asylsökande ska sättas i jobb inom 60 dagar, "utan onödiga regler och krångel" minsann.

Fast de är emot att alla bidragssökande, svenskar som invandrare, ska beredas jobb inom en vecka. Därför att de inte vill gå i samma fälla som Leijonborg. Som ju hemfaller åt att "beskriva invandrare och flyktingar som ett kollektiv".

Sug på det du!

Det kan det nämligen vara värt. För det är ytterst sällan som något av den här kalibern dyker upp i svensk politik. Maken till bullshit har jag i varje fall inte sett i svensk politik på länge. Ja man får gräva långt tillbaka i förhinstorien, typ till tiden då man på fullt allvar hävdade att man klarar sig utmärkt utan kärnkraft, för miljöns skull. Kanske ännu längre. För att hitta på något som påminner om KD:arnas kullerbyta.

Och detta är alltså gänget som står framför svenska folket och säger, rösta på oss. Vi är bättre än sossarna, hej och hå.

Jag vet inte om dig. Men jag tänker då inte! ta och vika en sida i min favobok, eller skippa en bra TV-program, eller avbryta en lek med min dotter, eller missa vad för nöje jag nu måste missa i en helg - just det, en helg! - för att utöva min oöverlåtliga rättighet att rösta. Bara för att sen skänka den rösten till ett gäng käbblande primadonnor.

Hit men inte längre. Det finns gränser även på en god medborgares självuppoffring. Jag vet att sossarna inte är bra för landet längre, Rågsved som åker förbi varje morgon påminner mig dagligen om det. Jag vill inget hellre se än ett rejält alternativ.

Men så länge borgarna drar ner varandra i skiten tänker inte jag rösta på någon på dem. Tack, men nej tack: Det sista jag vill är rikspolitiker som under fyra dyra år påminner mig dagligen om min ex-fru!

Ty kanibaler, mina vänner, bör man inte anförtro makten. Under några som helst villkor. Trots vilka som helst löften. De är en fara för riket. De är en fara för varandra. Och lita på mitt ord: de är en fara även för dig.

Av Shqiptar Oseku 22 feb 2005 02:06