Vi mikrar oss till döds?

Det skriver TV 4 på sin hemsida.

Denna metod kallas för VBG, och man gör ett ingrepp i magsäcken och förminskar den, så att man orkar äta mindre och därmed går ned i vikt. TV 4 skriver vidare: "Kön till operationen är minst ett år och medelåldern är 33 år.
Men snart börjar ett landsomfattande försök med att operera gravt feta barn och tonåringar. Försöket kommer att ledas från Sahlgrenska i Göteborg."

Det är ju underbart! Mobbningen kommer att minska för dessa stackars ofrivilliga unga människor som dras med många kilos övervikt.

Jag kan tänka mig att Erik, 15 år gammal, bosatt i Finspång som är 170 cm lång och väger 140 kilo väljer den metoden. Han har blivit mobbad under uppväxten och kan av fysiska skäl inte hänga med i gympan hur mycket han än vill, på grund av vikten. Dessutom vill han gå ned i vikt lagom till gymnasiet. Han vill inte börja i en ny skola såhär. Nej, han vill börja ett nytt liv. Slippa det eviga samvetskval som sköljer över honom när han lägger på den där stora portionen på lunchbrickan och känner andras blickar vandra åt hans håll när han går mot bordet för att äta. En extra räkmacka i kiosken på skolan på håltimman, det brukar Erik kunna klämma ned.

Erik, hans föräldrar och syskon ser fram emot denna operation. De vill att Erik ska kunna röra sig normalt, äta normalt. Som alla andra. Kunna bära badbyxor och inte rugga i morgonrock på stranden.

VBG-metoden är ju underbar - för de som väger två- eller tredubbelt så mycket än normalt. De som är är gravt feta från början. Men jag upprepar: "Varje år opereras upp till 1 000 personer i Sverige för fetma. Antalet ökar för varje år och medelåldern för patienterna är 33 år. Snart startar också ett försök med att operera tonåringar."

Det är alltså fler som blir fetare. Unga människor. Det är något som är fel. Det kan inte vara så att det föds fler med långsam fettförbränning eller onormalt matbeteende?
Samtidigt som jag funderar på det, så kommer jag på att jag sett någon kväll för ett par veckor sedan -reklamaffischen vid busshållplatsen, och det är Billys reklam för Billys pan-pizzabit och lasagnebit och det står;"Ät gott - spar tid". Och det är oftast fet mat som står på menyn över snabbmat. I det här fallet var det absolut det.

Då kom tankarna in på ett nytt område: Det finns ett samband mellan "spara tid" och att fetman ökar: Vår livstil. Man ska äta snabbt och spara tid. Kort sagt; Vi intalar oss att vi lever sunt - för vi spar ju tid. Men vem har tänkt på att vi bara mikrar oss närmare vår egen dödsbädd? Vi stressar när mikromaten måste mikras i 9 minuter. Det är en evighet i mikrovärlden. Jag kommer på mig ibland på jobbet, att jag blir rastlös när jag står och väntar på att mikron ska pipa klart.

Tillbaka till sambandet. De som har anlag för övervikt drabbas därmed mer av fetma i en sån här värld, med Mc Donalds runt husknuten. "De går bara och äter pizza och hamburgare!" tänker säkert de flesta. Också att de inte tränar ett dugg. Men jag är övertygad om att de försöker. En del av dom tränar till och med hårt.

Det finns självklart de som har sjukligt beteende och går till McDonalds och tar sig 6 cheeseburgare, 2 menyer och allt möjligt - till mellanmål. "Det var bättre förr, då fanns inte Mc Donalds!" tänker nog en del när det kommer upp.

Kanske stämmer det. Att vi dricker otroligt mycket mer läsk och äter mer pommes frites är ju naturligtvis inte bra. Men det beror inte bara på det. Våra jobb för 100 år sedan var många gånger mycket mer krävande än dagens kontorjobb, som också är krävande - fast på ett annat plan: psykiskt. Förut slet man ut sig fysiskt. Och då brände man ju bort mycket fett när man var ute och plogde jord eller högg ned träd. Det var många gånger inte bra heller... Men det är en annan sak.

Idag sitter man timmar framför datorn och det är tungt för hjärnan och kroppen som blir stel. Stressen och det höga arbetstempot och avsaknaden av naturlig motion gör så att vi ofta går in i affärerna eller in på snabbmatställena och tar oss nåt snabbt att äta för man orkar inte göra mat hemma. Men långt ifrån alla blir fetare. Men det blir de som har anlag för fetma. Och de är väl en måttstock för hur vårt samhälle blivit.

Jag undrar, är det verkligen värt att "äta gott och spara tid" när man riskerar en massa sjukdomar och dö i nån hjärtattack vid 50 - eller unna sig själv lite extra tid för tillagningman bränner lite fett i köket när man gör maten själv av god mat vid spisen och bli 80?

Det är upp till var och en att välja, antar jag.
Men tänk efter lite nästa gång ni ser en med fetma - de är en måttstock för hur samhället förändrats.

Den dag jag ser en reklamaffisch där det står: "Ät gott, spar plats och tid" och det är en reklamaffisch för förminskad magsäck - då är det kört.

Lite källor:
Länk: tv4.se
Länk: svd.se

Av Tomas Lagergren 08 okt 2004 18:07