Begripa och bedöma - hjälper det?

Vet inte om det är som jag är eller som livet är, men ofta fastnar jag i fragment som jag sedan försöker tyda. En lösryckt mening här, ett par ögon där, en radioröst där - vad betyder de? Min hjärna vill utveckla dem, förstå dem, knyta ihop dem. För då har jag något begripligt att förhålla mig till. Samtidigt känner jag att även om jag lyckas få ihop det, så är det bara ett paket. En egen tidsbunden konstruktion - är det vad min strävan syftar till? Är jag nöjd så?

För att exemplifiera: hörde Jan Guillou säga något a propos sin nya bok om hur omoralen och skurkaktigheten hos vissa direktörer påverkar oss "vanliga" när vi lämnar in vår självdeklaration. Jag tänker också på när Bosse Ringholm blev tillfrågad varför han använde regeringsplanet när han skulle hem från Portugal till socialdemokraternas partikongress tror jag det var. Han svarade att han bara följde reglerna, varpå journalisten replikerade mycket bra att det inte handlade om regler. Utan om hans omdöme som finansminister att använda planet när han hade kunnat spara hur mycket som helst genom att flyga reguljärt och komma hem bara lite senare. Varpå Ringholm svarade ungefär som så att den frågan var så dum ? att den inte förtjänade något svar. Samtidigt kan jag framför mig se hans undfallande blick och stressade flykt iväg.

Det är inte så att jag direkt vill förstå Skandiadirektörerna eller Bosse Ringholm, varför de är som de är. Jo förresten, jag vill nog veta om de verkligen är så hemska som de verkar. Och har de kommit dit de kommit genom att vara som de är. Trots eller tack vare? Men det jag egentligen är ute efter är hur jag ska förhålla mig till det jag hör. Är jag nöjd med att ta fram ett snyggt paket, en väl underbyggd kommentar, ett omdöme? Räcker det?

I min fragmentariska tankevärld fastnar tanken än på det ena, än på det andra. Läste på en blog en kort diskussion utan slutsats om hur bloggare skriver om olika saker för att sedan släppa det och gå vidare till nästa ämne. Uppmärksamheten fäster på detaljer och därifrån sökes ett större mönster. Utifrån enskildheter generaliserar och moraliserar man. På morgonnyheterna snabba bilder från ännu en bomb i Irak, försvaret lägger ned regementen, svenskarna dricker alltmer alkohol samtidigt som alkoholskatten ska sänkas, någon har tagit på sig ansvaret för dådet mot skolan i Beslan. Hur ska jag förhålla mig till detta?

Jag stänger av TV:n och skjutsar min dotter till skolan.

Av Per Björkholm 18 sep 2004 07:46