Massmedia - trendernas bevarare?

"Trender säljer" verkar vara det gängse synsättet för dagens media. Klart att tidningarna måste sälja, annars dör de ju sotdöden. Lika självklart är att de ska rapportera om vad som händer och sker omkring oss, men ibland undrar man vad de tänker på. Jimmys artikel väcker inte bara tanken om ensidig fokusering på ett ämne - man börjar också fundera på vad de missar, för massmediala trender verkar vara länge. Du kanske minns när tidningarna oftast skrev om värstingar och blod och våld. Mot slutet av den eran fick även tjejerna lite uppmärksamhet. Sedan kom en period med temat "Gatubarn i Sverige" varvat med före detta värstingar. Trendbilden är kraftigt förenklad, det medges, men i stora drag så…

Just nu är det tjejer som mår dåligt som fångar massmedias intresse. Bra att det uppmärksammas, men jag undrar hur de mår i längden av uppmärksamheten och intresset kring problematiken och alla personporträtten. Har någon sett några konstruktiva förslag till lösningar typ resurser till skola och vård som möjliggör hjälp och stöd så tidigt som möjligt? Om inte annat tror jag att många föräldrar skulle uppskatta detta. Sedan har ju Jimmy Nilsson, som sagt, fört fram tänkvärda saker i sin artikel så jag ordar inte så mycket mer om det.

Metro Gringo var visserligen en ganska fräsch tidning i tidningen, men hur länge ska man behöva tala om "vi och dem" i pressen? Det har man gjort i åtskilliga år nu, så varför ska de här begåvade skribenterna behöva fortsätta i samma fotspår? Jag är övertygad om att de har kreativitet och kraft att själva skapa något nyare och fräschare. De fick med lite fakta om hur många journalister med utländskt påbrå som var verksamma i yrket i Sverige. Det var inte precis någon upplyftande läsning, men den väcker tankar och tar man informationen på rätt sätt kan det bli något positivt av det.

Det är just de positiva bitarna med "vi och dem" jag saknar. Visst förstår jag att det inte är lätt att lämna sitt land för att flytta till ett helt annat, men för mig känns det som vi alldeles för länge ensidigt har matats med problembilderna. Vart tog den positiva rapporteringen vägen? Den är nödvändigt som motvikt. Sedan kan man ju också fråga sig vilka som är i majoritet respektive minoritet bland invandrarna - de "problematiska" eller "de andra". Själv har jag sett många unga tjejer och killar som inte såg ut att heta Svensson i efternamn åka till Tekniska Högskolan eller Universitetet, så jag undrar om medias ensidiga problemfokusering ger oss den sanna bilden.

Om nyss nämnda tjejer och killar fick lite mer uppmärksamhet i pressen tror jag mycket positivt skulle följa. Det skulle inspirera fler till att våga satsa på att utbilda sig till det de verkligen vill bli. Ringar på vattnet, du vet. Positivt för både individ och för Sverige är det också. Naturligtvis försöker jag inte locka alla till att satsa på en karriär som akademiker. Är bilreparationer det roligaste man vet är det naturligtvis bilmekaniker man ska bli. Det viktigaste för alla är väl att få fram att det alltid finns hopp och någon lösning på vad man idag upplever som problem.

Annars blir det trångt och trist i återvändsgränderna och med medias kända intresse för långvariga trender torde de hinna nå ganska många innan de hittat något nytt att skriva om. Å andra sidan kanske media en dag hittar den efterlängtade balansen, men just nu känns den dagen avlägsen.

Av Staffan Huss 24 aug 2004 17:12