Dikter om livet - del 1 Sorgen

Jag har skrivit enda sedan mina kännslor och mitt hjärta sa åt mig att jag behövde det. Jag har alltid bara skrivit för mig själv och för min egen skull. Nu kan du också få läsa om du vill.

Sorgen har många gånger trängt sig in i mig och fått mig att gråta. Under några år levde jag med någon slags ständig sorg. Den svävade runt mig som en dimma som jag inte kom igenom. Under den tiden hade jag ingen som förstod mig.
Jag vet inte om sorgen går att beskriva. Ibland när jag har kännt mig ensam har jag i alla fall försökt försökt:

GRÅTEN
Jag vill bara gråta
Men inga tårar finns för mig
Jag vill bara skratta
Men ingen glädje är åt mig sparad
Jag vill bara glömma
Men att glömma är inte mögligt
Jag vill bara hata
Men kärleken förföljer mig
Jag vill bara ha dig
Men du lämnade mig
Och jag får aldrig se dig igen


TOMHETEN
Vågornas plågande brus
Musikens sorgsamma toner
Hjärtat fyllt av sorg och saknad
Livets låga brinner än.

Vågornas ensliga kastande mot stranden
Tystaden evigt bedövande
Hjärtat tomt och alldeles ensam
Mörkret faller en sista gång

ENSAMHETEN
Flicka står där ensam i regnet.
Ensam och ledsen, bara sexton år.
Övergiven långt ifrån hemmet.
Hon som inga vänner får.

Tom och likgilltid är hennes själ.
Nu lämnar hon världen som svikit så.
En oönskad flicka hon vet så väl.
Ej sexton mer, men lika ensam som då.

Av Jennie Molin 16 aug 2004 17:13