"Mycket vill ha mer?"

Vi talar om Skandiadirektörerna och om Landstingsdirektören som nyligen fått höjt arvode, farmor konstaterar, som hon alltid gör om den svenska överheten och dess makthavare, att "mycket, vill alltid ha mer". Jag har hört det ett antal gånger från henne och talesättet avspeglar alltid en destruktiv attityd, då hon säger det.

Visst finns det, i dessa dagar, all anledning att betrakta talesättet som negativt. Men är dess innebörd alltid negativt? Är det fel att sträva efter mer av de frukter jag skördar, så länge jag tillskansar mig dem på ett hederligt vis? Det vill säga, jag betalar solidariskt med skatt, men motsätter mig högskattesamhället. Jag har som målsättning att alltid köpa prylar till lägsta och förmånligaste pris, men jag prutar inte av säljaren, utan respekterar vad som står på prislappen. Jag lurar inte någon vid mina köp, utan är "hård, men rättvis".

Den främsta fördelen med det marknadsekonomiska systemet är att det ger företag och människor möjlighet att alltid göra bättre. Produkten kan vara bra, troligtvis "den bästa" som finns ute på marknaden, men den är förhoppningsvis inte det, för all framtid.

Ett exempel:
Sedan ett tag har SJ levererat dålig service på tågtransporter. Inte nog med att tågtiderna inte hållits, alternativet "tåg" har varit avsevärt dyrare än buss och flyg. Sedan februari-månad lanserar nu SJ, tågresor dumpade med 15-20 procent, lika billiga som långfärdsbussen och flyget. Jag övertygad om att prisnedsättningen inte skulle ha blivit av, om inte flyg- och bussbolagen börjat konkurrera ordentligt om priserna. Lika övertygad är jag om att SJ nu tvingas vara noggrannare med att hålla tågtiderna.

Exempel två:
För ett tag sedan ringde Telia och erbjöd mig en ny tjänst, som är mer förmånlig för mitt telefonbruk. Jag tog det efter vissa funderingar och inser att jag nu sparar en jäkla massa pengar tack vare mitt låga telefonerande. Andra konsumerar telefoni mer och hittar troligen en tjänst som är bättre lämpad för deras bruk. Det här är också en positiv del av marknadsekonomin, ett smörgåsbord åt varje individ, med rätt att ta vad du vill ha och nobba det du inte gillar.

Det marknadsekonomiska systemet, som förespråkas av liberaler, gynnar inte bara skaparkraft hos individer, det är avsevärt mer realistiskt än ett statiskt system eller institution som lovar trygghet åt de individer som verkar där, men ger dem inte någon morot till att bli bättre. Då föredrar jag en "lärande organisation" som hela tiden strävar efter att utveckla individer till att alltid bli bättre.

Av Yohannis Petersson 01 mar 2004 16:51