ETT BREV - ett helt vanligt

Måste man ha det?

Jag chansa, det kändes kul, så jag provade, ja, men härja?

härja?

Fan?

Fick ett argt mail, eller ja så jävla argt var det inte, nej, men jag fick det, ett mail från Sourze där de upplyste mig om att man inte fick skriva under alias på Sourze, fan,

komma och snoka, fan!

De hade kollat upp vem som bodde på adressen jag angivit och hittat min fars uppgifter,

fan,

undrade om det var jag.

Komma och snoka sådär, fan,

som om jag går på högstadiet och kallats till rektorn,

igen.



Fan.



Så länge jag inte skriver något vidrigt som de inte vill ha på Sourze

och

jag betalar räkningarna som de skickar, när de skickar de, när skickar de de?

Räkningarna?

Va?

Har inte fått någon, nej, jag har inte fått någon räkning, fan, nu blir det säkert strul,

fan,

nu blir det strul ska du se.

Fan.

Så ska väl de skita i vad jag heter och inte heter och vart jag bor eller hos vem, fan.

Det är ju jag som betalar för att få skriva, ja.

Kan man tycka, men de har sina regler och om man inte, ja du vet så blir det

orättvist,

inte rättvist,

nej,

ja,

jo, jag köper det, fan,


jag köper det.



Komma och snoka, som någon överambitiös klassföreståndare på högstadiet, fan.

Novellsamlingen, jo, har redan skickat brottstycken till tidningar, Ordfront, 00-tal, BLM osv ...o ska i dagarna skicka stora paketet till Bakhåll i Lund, började bli osäker på om jag i texterna var för arg o sopade på för hårt åt de håll jag sopade åt, ja, men så skickade Kurre in en text till Sourze där han slog ett hederligt slag för de redan utstötta och svaga, fan svaga? Ja de säger ju det att de är svaga de som slås ut, inte samhället det är fel på, nej, de är svaga, ja, har förlorat, får skylla sig själva, fan, ja, jag slog ett slag för de utstötta och även en örfil mot svenssons bekvämlighet, ja mot ostätarna som jag brukar skriva... och folk började hojta om sin frihet, räkna stavfel och kallade mig fascist, fan, det var tydligen viktigare att kunna stava till ordet än att förstå begreppet, fan, komma och kalla mig fascist, när jag slår ett slag för de utslagna, fan.

Hojta om frihet.

Önska mig ur livet,

kalla mig fascist.

Räkna stavfel, visst, i just den här texten hade jag, nej, förlåt, Kurre, stavat jävligt illa, nej, himla dåligt, men sitta och hoppa högt vid varenda fel kommatering eller grovt ord, fan, istället för att läsa, tänka och förstå innebörden av begreppet fascist, fan.

kuk

Så, nu hoppade de högt igen, vi får vänta på att de ska landa igen, sen kan vi fortsätta, ja, vi väntar och väntar

och väntar

och väntar

och väntar,

fan vad högt han flög, ja, fan, vi,

väntar

och väntar

, så landar de, ja, med en

duns,

låter det, när röven slår i stolen, igen och vi kan fortsätta.

Fan.




Mark Twain?

Eller var det någon annan? Fan, nej, det var Mark Twain, var det verkligen det? Äh! skitsamma, ni vet vem jag menar? Mark sa att om man inte kan stava ett ord på åtminståne mer än två sätt så måste man vara väldigt ointelligent, ja, han sa så, ungefär, nästan, han sa något i den stilen, ja, ungefär, han sa så en gång, Mark Twain, ja, om det nu var han, ja, det kan ha varit någon annan, ja, fan, men skitsamma.


Kurre skrev en text.

De började gapa.

Jag fick alla mina förutfattade meningar bekräftade, det står inte bra till där ute i stormen, nej, jag har spenderat för mycket tid i bubblan, på konstskolan och lurats att tro att folk nu slåss för kärleken och det uttrycksfulla, drar bort från det rent rationella och ytligt egoistiska.

Fan.

hur är det själv?

GLAD PÅSK!

Fan.


/ T. L


Komma och snoka.

Fan!

Av T.L 10 jan 2004 14:54