Som mjuka ejdervingar
små snabba slag av snö,
flämtande som skuggan,
där haver går mot land
När skären än är svarta
då vilar sagan still,
och vågen vandrar ensligt
och stelnar som i glas
Havets andning sjunker
när kvällens bris blir loj
Men alla dessa vingar,
de kämpar stadigt fram
En åda med en guding
som vingar utav snö,
de vilar nu i viken
dit vinden inte når
Så fryser än en dag
så djupnar mina bilder
Där stelnar sagans sus
och sången tystnar tvärt
När natten faller ner
med kölden i sitt grepp
är mörkret ännu snövitt,
där månen rullar tyst
Fjärden har ett minne
att som berättas kan
om sol och varma vindar
ja allt som längtas fram
Ett mäktigt skepp som seglar
igenom denna rymd
det bär på både vetskap
men även så en dröm
Då svävar så i rymden
en flinga utav snö
Sen landar det en aning
av all som ej kan dö
Av Lasse Larsson 29 sep 2003 10:28 |
Författare:
Lasse Larsson
Publicerad: 29 sep 2003 10:28
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå