Feminism – osäkerhetens alibi
Hösten 2008 började jag sakta att sprätta upp sömmarna på mitt feministiska engagemang. Motståndet fanns där, men sen uppenbarade sig sanningen. Inte ful, inte skrämmande, utan befriande. Feminismen var ett uttryck för en osäkerhet jag bar inom mig.
Fantasi blir till verklighet
Vad gjorde att fantasin kunde få grogrund till en fasafull verklighet? Mobiltelefonens ständiga nåbarhet som fick ungdomarna att utvecla en fantasi som först stannade när ingen återvändo fanns?
Finland och Palestina
Tänk Er att det i Finland fanns läger för karelska flyktingar och att myndigheterna aktivt stödde en gerilla i syfte att återta de landområden som Sovjet erövrade 1939. Otänkbart? I Finland ja.
Kulinariskt äventyr i Sidney
Tävlingsbidrag René Barbiers vinresa När jag som 23-åring befann mig i Australien luspank fanns det två alternativ att överväga. Ringa mamma. Eller skaffa mig ett jobb. Det förstnämnda kändes som ett nederlag. Jag valde tvåan.
Blattens svåra val
"Jag önskar det fanns en ö för alla oss som föds på ett ställe och som tvingas växa upp på ett annat. För oss svartskallar, typ", sade min syster.
Det var mycket bättre förr
Tänk på hur det var på sjuttiotalet. För alla svenskar fanns det en sport som var större än alla andra, en sport som små pojkar drömde om att få delta i.
Hösäckarna engagerar sig på låtsas
Jag minns dem från förr. De är håglösa men ändå engagerade. Fråga mig inte hur det går till, men de fanns då och de finns alltjämt.
