Min egen begravning

Plötsligt ljus bakom mitt huvud. Hela båren dras ut. Placeras under en skarp lampa. Ett skarpt vinande ljud. Det plockas ut något från min kropp. Det pratas på latin, Därefter säger en kvinna: "Jag lägger tillbaka och syr igen". Lakanet läggs tillbaka.

Körs via en lång gång till en hiss. Sakta nedåt. Flyttas över till en kista. Papper prasslar. Mina händer läggs på bröstet. Locket läggs på. Hör att det skruvas fast.

Fötter skrapar. Det mumlas. Blomlukt. Orgel som spelar "Blott en dag ett ögonblick i sänder". Någon talar. Plötsligt rasslar något över mitt huvud. Någon säger "av jord är du kommen...". Somnar till. Vaknar när någon sjunger "...härlig är jorden...".

Märker att hela kistan sjunker ner. Körs en liten bit och det blir mörkt. Plötsligt exploderar allt i eld. Värme. Jag brinner, smälter, försvinner.

En raka drar ut askan från ugnsgolvet ner i en urna. Anstränger mig för att slippa. Rystar det grå dammet av mig. Kommer ut i friska luften. Här står två vitklädda änglar med trumpeter.

Blåser. Skriker högt, "Radio Malmöhus".

"Snart är kaffet färdigt", hör jag hustruns välkända stämma förklara. "Tack Du min himmelske skapare, att det bara var en mardröm", säger jag, sittande på sängkanten.

Av Lennart Ekman 23 sep 2003 09:57