Medan smulorna sakta föll
Han gjorde sig hård. Han gjorde sig kall och satte på sig masken. Den han behövde för att våga se henne i ögonen, men som ändå inte räckt till för att säga sanningen.
Nån sorts sjuk typ av tragikomik
Mitt hjärta bankar, jag blir röd och varm och kall om vartannat, kärleken med dig har alltid präglats av fysiska fenomen.
En gengångares desperation
Sargat hjärta, sargat liv sargade själar som irrar runt om kring oss utan att ni tänker en tanke på oss. Som spöken i en väldigt kall värld utan empati och förstående av er övriga.
En matsked kall gröt kanske?
Jag har en väninna. Som har en mamma. Som har en sjukdom. Ni vet den där sjukdomen som så många äldre har utan att de själv vet om det. Eller gör dem det? Det har jag glömt.
