Nån sorts sjuk typ av tragikomik
Mitt hjärta bankar, jag blir röd och varm och kall om vartannat, kärleken med dig har alltid präglats av fysiska fenomen.
En gengångares desperation
Sargat hjärta, sargat liv sargade själar som irrar runt om kring oss utan att ni tänker en tanke på oss. Som spöken i en väldigt kall värld utan empati och förstående av er övriga.
En matsked kall gröt kanske?
Jag har en väninna. Som har en mamma. Som har en sjukdom. Ni vet den där sjukdomen som så många äldre har utan att de själv vet om det. Eller gör dem det? Det har jag glömt.
Uppror mot nedbrytande likriktning
Himlen är kall. Trädets svarta grenar släpar i snön. Det är svårt att avgöra om stadmänniskorna där nere är bestämda eller likgiltiga i sin strävan framåt.