Slut nu?

Jag ville inte bråka. Ville inte säga de ord jag sa. Ville inte att han skulle höra mina hemska anklagelser och onda ord som jag slängde ur mig. Jag ville ta honom i min famn. Krama om honom och säga till honom vad han betyder. Viska de ord jag ville att han skulle höra. Hålla om honom och säga det enkla ordet "förlåt".

Ligga bredvid i sängen och säga det som är viktigt. Eller bara vara tyst. Ligga där och höra honom andas. Krypa tätt intill när han somnar.

Men inte bråka. Ville ta tillbaka alla onda ord. Sudda ut de besvikelser som skar igenom jord och hjärta, men det går inte.

Orden jag säger är fortfarande onda. Jag vet inte vad jag säger eller vad det betyder. Det enda jag vill är att han ska stanna, men när han tar väskan och går vet jag inte vad han vill. När dörren sakta går igen ångrar jag allt.

Vill inte inse vad som hänt.

Sjunker ner på soffan och gråter. Torkar tårarna och önskar att det inte vore så svårt. Vill ha honom nära och höra honom viska mitt namn. Men det finns en sanning, den vi inte pratat om. Den sanning vi inte vill ska finnas. Ligger här och saknar honom redan.

Undrar bara en sak:
Är det slut nu?

Av Carin Elvhammar 23 aug 2003 10:29