Braj-demokrati

Jag har hört att det finns en ny demokratisk rättighet som mycket väl kan jämställas med avskaffandet av slavhandeln. Den är så viktig för en del så man till och med är beredd att begå brott för att få ta del av denna rättighet.

Jag pratar om rätten att få röka på, rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag är 29 år och jag kommer inte ihåg när någon av mina bekanta har pratat om denna rättighet. Jag kommer heller inte ihåg att någon jag känner anser att detta är det enskilt viktigaste vi måste lösa i detta samhälle just nu. Det finns på nåt sätt inget annat viktigare än att få röka på. Några frågor rör sig dock i mitt huvud.

Trots att det är förbjudet och man kan bli straffad etc så väljer en del att trotsa detta med argumentet att dom själva ska få bestämma över sin egen kropp. Frågan är vem som bestämmer över vem. Man mer eller mindre tvingas in i brottslighet för att få utöva den största demokratiska rättigheten genom tiderna, rätten att få röka på och frågan kvarstår vem bestämmer över vem. Utövaren av den största demokratiska rättigheten genom tiderna ifrågasätter varför denne blir betraktad som missbrukare av allmännheten. Allmänheten förstår inte vad det är som driver denna människa till att begå brott för att få röka på och allmänheten anser då att det kanske är drogen som är drivkraften. En kort jämförelse med alkoholister gör att den demokratiska rättigheten börjar ta form av ett begynnande missbruk där kontroll över sitt drogintag lätt kan identifieras som en orsak till missbruket. Men ingen brukare av en drog vill ju erkänna sin eventuella starka koppling till bruket av drogen. Att göra det innebär ju att man måste förråda sig själv och den smärtan vill ju få uppleva.

I Sverige idag finns det en stor grupp människor som har svårt att få vård och hjälp. Dom får kämpa för att få sin röst hörd och då väl hjälp anländer så kan det redan va för sent. De senaste 10 åren har denna grupp blivit större och fått det allt sämre. Andra länder som Holland till exempel är bättre på att ta hand om denna grupp människor. En utövare av den största demokratiska rättigheten genom tiderna skriker: "Det är tunga missbrukare skribenten pratar om! Äntligen är det någon som ser detta problem! Vi är räddade!"

Den grupp jag tänker på är sjuka pensionärer. Än en gång, vem styr vem och ingen verkar klura ut varför dom blir betraktade som missbrukare i allmänhetens ögon.

Utövaren av den största demokratiska rättigheten genom tiderna anser dock att allmänheten har fel på grund av att allmänheten inte är tillräckligt upplyst och uppenbarligen inte kan tänka själv. Därför måste en kamp föras mot politiker som kan övertyga den medel-dumma allmänheten om att rätten att får röka på måste genomföras till varje pris och ordet människovärde kommer upp. Ni förstår, den grupp människor det är mest synd om i det svenska samhället i dag är utövarna själva.

Holland brukar få vara exempel på "det förlovande landet" på grund av att myndigheter valt att se mellan fingrarna gällande rätten att få röka på. I Holland har man också insett det sanna människovärdet genom att erbjuda denna frikostiga tjänst och det pekas ofta på en siffra, antalet tunga missbrukare. Den siffran ligger i nivå med Sverige trots att Holland är dubbelt så stort. Utöveren av den demokratiska rättigheten gör en jämförelse och kommer fram till att det är rätten att få röka på som är orsaken till sambandet angående tunga missbrukare.

Sen verkar det glömmas bort att Sverige bantat rejält inom den offentliga sektorn och Holland infört tvångsvårdsprogram för att hålla nere antalet tunga missbrukare. Detta är det tyngsta argumentet gällande rätten att få röka på, det vill säga: Vi har så många tunga missbrukare här i Sverige så därfär är svensk narkotikapolitik ett fiasko. Vården är ett fiasko, ladies and gentlemen! Vi har urusel vård här i Sverige och det är inte enbart tunga missbrukare som drabbats.

Utövare av den demokratiska rättigheten ser tyvärr bara till tunga missbrukare. Det finns dock långt fler grupper som är i behov av hjälp än bara tunga missbrukare och vi återkommer så till frågan, vem bestämmer över vem då hela världen verkar kretsa kring rätten att få röka på.

Sammanfattningsvis kan jag säga att om den grupp människor i samhället som anser att rätten att röka på är det allra viktigaste, får genom sina tankegångar så finns det andra precis lika stora eller större grupperingar som också borde få genom sina tankegångar. Demokrati kallas det har jag för mig men jag tror att rätten att få röka på står ovanför de demokratiska grundpelare som samhället bygger på tyvärr.

Jan-Olov Nilsson, en stolt icke droganvändare.

Av Jan-Olov Nilsson 11 dec 2002 10:41