Kan någon med gott samvete säga att de aldrig någonsin ljuger? Hur var det egentligen då du kom till jobbet i morse och din arbetskamrat frågade dig hur du mår? Sa du verkligen som det var, att du mår skittaskigt eftersom din pojkvän igår kväll berättade att du inte längre är kvinnan i hans liv? Eller helt enkelt att du är trött då ungarna inte somnade som de skulle? Skitsnack, ljug inte för mig det är nämligen ingen idé. Jag vet precis vad du sa, "jotack, jag mår bra - och du?". Sådär fortsätter det hela dagarna, veckorna, månaderna och året om.
Om vi bara kunde stå för våra tillkortakommanden, erkänna att vi inte alltid mår så bra eller inte alltid är särskilt bra medmänniskor. Inga långa utläggningar krävs, bara att vi är ärliga mot oss själva och omgivningen. De gånger vi av någon anledning dessutom vill rättfärdiga vårt ljugande kommer vi dragandes med den ultimata frasen: det var ju bara en vit lögn. Är det verkligen ens möjligt att dra en gräns mellan vita och regelrätta lögner?
Av Linda Björling 04 maj 2002 14:49 |
Författare:
Linda Björling
Publicerad: 04 maj 2002 14:49
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå