Jag är en kändis

Det började med att jag skrev en bok. Bara sådär. Med mina vackra ord och tankar. Sedan skickade jag in boken till ett förlag och de gav ut den utan ändringar.
Jag var en naturbegåvning. Det fanns ingen annan som var så bra. Hade aldrig funnits.

Sedan rullade det på. Med boksigneringar och framträdanden i tv. Allt på en gång. Och lite till. Allt jag sa var så klokt, allt jag gjorde var intressant. Folk ville vara som mig.

Som mig!

Det fanns inte så mycket tid över för annat. Så jag fick säga upp mig från mitt jobb och bara ägna mig åt det jag tyckte var roligast i hela världen.

Det blev fler böcker. Skrivna i ensamhet i huset ute vid havet. Bara jag, tystnaden och alla enastående ord. Kanske en promenad ibland, några glas vin och eldens sprakande i öppna spisen.

Då och då mitt ansikte på ett tidningsmagasin. Intelligenta uttalanden och mina böcker fick tryckas i fler exemplar. Ett enkelt sätt att tjäna pengar på.

För pengarna köpte jag en dyrbar våning vid den där vackra gröna parken, mitt inne i stan. Och så en ännu bättre powerbook, lite nya kläder, flotta middagar och så en massa bidrag hit och dit, till beundransvärda saker.

Ibland gick jag på spektakulära fester. Ibland blev det en enkel date med en vän. Det fanns alltid något som lockade, just då.

Vilken dröm.

För det är ju en dröm. Såklart. Det är något jag lever på när dagen där utanför är vardagsgrå och tung, när livet känns segt och innehållslöst.
Alla dessa fantasier. Alla dessa flykter från nuet in i något annat. Borde inte vara så. Borde vara verkligheten.

Vet bara inte hur jag ska nå dit.
Vet du?

Av Maria Ryberg 19 feb 2002 11:39