Media vår tids adel och brukspatron

Nya tider således nya herrar. När jag växte upp i norr visade bruksdisponenten sitt "goda" ansikte med ett årligt fyrverkeri. Nu är det bara att skåda ut över Stockholms ström. Kalaset, folknöjet, står mediamakten för, Jan Stenbeck.

Frågan är bara vem som i grunden betalar kalaset? Vi fick lära oss det. Men hur många får göra det idag? "En hygglig man, Stenbeck", sägs det. Frågan min kanske inte längre är lika intressant?

Förr knöts maktutövningen till svärdet, kyrkans påbud, eller brukspatronens herremakt över arbetarna.

Vad som kännetecknar makten är att den utövas av ett fåtal med egenintresset som ledmotiv och ofta med ett personligt lidande för de som drabbas. Makten förnekar eller trivialiserar alltid den egna makten.

Medierna förmedlar en bild av verkligheten sägs det. Ofta mycket begränsade bilder. Verkligheten är oftast svårare att återge än den mediala schablonbilden. Och vem orkar egentligen läsa den reflekterande längre skrivna texten eller de sagda orden? Korta och enkla rubriker säljer. "Ta en Toy!" Även kyrkan har numera gått över till en viss chokladsort i sin marknadsföring av "trösten".

I medierna förs sällan en kritisk granskande diskussion om hur den egna makten utövas och i vems syfte det görs. Vem önskar å andra sidan "kacka" i eget bo och stöta sig med profiten, eller med de andra i drevet som möts på firmafesten. Adeln och bolagsherrarna värnade och vårdade också ömt det gemensamma intresset.

Det är ur demokratisk synpunkt oerhört mycket svårare att skärskåda vår tids adels- eller bolagsherrar. Dom äger verktygen!

Mest iögonfallande är mediemakten när den så uppenbart sammanblandas med det politiska systemet, som fallet i Berlusconis Italien. Mediemogulen som också kröner sin medialt affärsmässiga framgång med att bli landets politiska ledare. Hur kommer den framtida granskningen av den politik som förs där se ut?

I Sverige finns familjen Wallenbergs industriella maktsyn: Styra utan att synas. Och hur länge till?

Mediemakten i Sverige är också närmast total. Nästa år går de politiska partierna ut i allmänna val. Vem kommer spika dagordningen? Knappast politikerna. Tragiskt! Jag kan redan i mitt inre se framtidsbilder hur medierna kommer att fixa fram ett antal "affärer". Egentligen och oftast gammal skåpmat som redan avhandlats ett antal gånger tidigare. Repriser går också utmärkt att sälja. Men kan de utsatta värja sig? Nej, det är bara att älta om förklaringarna en gång till under den mediala maktens stupstock.

Det mest flagranta mediebidraget i svensk politik måste Ny Demokrati med greven och betjänten ha varit. Följt av flera års politiskt kaos. En dyrköpt medienota!

När politik skall analyseras eller kommenteras i TV är det ofta en journalist som intervjuar den andre kollegan. Inavel på högsta nivå. Katastrof! Förr intervjuade man fackkunskapen. Journalisters politiska okunskap bidrar också till ett demokratihot.

Ekonomijournalistiken blåser upp aktiefalsarier, ivrigt påhejade av den nyliberala ideologin, som egentligen är lika gammal som alla andra brukspatroners sociala omsorg. Statliga företag som Telia blir inte bättre som företag av att betalas två gånger. Ett reptrick till glädje för vem?
Annonser kring den uppblåsta bostadsmarknaden i Stockholm är en av morgonpressens stora inkomstkällor. Vem kommer socialt betala kalaset när bubblan åter spricker? Nybildade bostadsrätter i redan betalda allmännyttiga hus blir inte bättre lägenheter av att säljas fler gånger. Effekten har blivit ökad bostadssegregation.

Mediernas enkla skildringar och möjliga ansvar kring allt det tragiska som hände i Göteborg under EU:s toppmöte kommer säkerligen omges med den stora tystnaden. Helt opassande med något annat!

När den store amerikanske "ledaren" landade reste sig det samlade medieuppbådet upp och applåderade. Det de applåderade fick mediefolket uppleva enbart via sina tv-monitorer och på rejält avstånd. Pinsamt! Ungefär ett beteende som vi vanliga annars brukar ta till på planet efter en lyckad charterlandning. Vi är åtminstone på plats. Politikerna som Bush mötte var de mest kritiskt ifrågasättande till USA:s politik. Mediefolket framstod enbart överlyckliga att få vara där.

Mediernas maktutövning över våra liv och tänkande måste också granskas. På samma sätt som brukspatronerna fick utstå den.

Gammeladeln bosatte sig på Skeppsbron i stora hus, nära till kungamaktens bjudningar. De gifte senare in sig hos industribaronerna när inkomsterna svek. Och vilka förvärvar fastigheterna idag? Mediemogulerna som är ekonomiskt potenta.

Av Lennart Ärlemalm 21 jun 2001 13:25