Torftiga nyheter i svensk TV

Det är de regionala nyheterna som prioriteras. En norrländsk skolklass åker till Stockholm för att ge jordbruksministern sitt stöd i djurhanteringen. Jordbruksministern blir blank i ögonen. Fem minuter.
En lokal regeländring i A-kassan ger hypotetiskt en arbetslös byggnadsarbetare 50 kronor mindre i månaden. Intervju och bildreportage om hur den arbetslöse hämtar ved och gör upp brasa. Fem minuter.

På en förortsskola vill rektor kunna visitera eleverna i jakt på knivar. Integritetskränkande, tycker en förälder och Skolverkets jurist. Fem minuter. Och så vidare, fylls tiden ut, utan någon som helst struktur.

I detta nyckfulla hopkok av regionala nyheter kan plötsligt ett utrikesinslag dyka upp. Vanligen från en naturkatastrof där det finns möjlighet att intervjua en svensk biståndsarbetare. Det enda man kan vara säker på är vädret. I morgondagens tidningar ser man vad som har hänt i världen och får analyser av svenska förhållanden. Framförandet i TV:s nyhetsprogram är långsamt och omtuggande.

Först läser hallåan till exempel den söta flicka som med sin intonation snarast meddelar hemligheter än nyheter upp ett telegram, därefter tar reportern om samma sak och bekräftar med långrandiga intervjuer i en konsumkassa. Fem minuter.

Med fördjupning har detta mördande tempo ingenting att skaffa. Reportrarna har tydligen att fylla ut en schablontid oavsett ämnets vikt.

Andra länders TV-nyheter präglas av en helt annan journalistisk professionalism. Vanligt är till exempel att första kvarten ägnas åt utrikesnyheter, andra kvarten åt inrikesnyheter. Man intervjuar folk som har något att säga och kan uttrycka sig.

Tempot är rappare, man litar på att TV-lyssnare hänger med lika bra som radiolyssnare, och hinner sålunda redovisa ett mångdubbelt rikare material.

I snart 50 år har svensk television varit i gång.
Fortfarande når man inte de stora tidningarna och radion längre än till knäna.

Av Kaj Attorps 08 mar 2001 12:14