Tron på de oavbrutna framstegen är död
Nu är vi på topp. Ingen generation efter oss kommer att få det så bra som vi i Sverige har det idag.
Min döda mormor satt vid min säng
Att tro på det övernaturliga ingår i vardagen när man bor i urskogarna. Men, det är lätt att tappa tron på sådant när man flyttar till storstaden med massor av neonljus som tar bort alla möjligheter att föreställa sig saker i mörkret.
Även en politiker måste kunna ändra sig
"Det är aldrig fel att ha åsikter om framtiden och lägga fram program. Det gäller bara att vara flexibel och kunna ändra sig. Det värsta är att politiker nästan aldrig ändrar sig. De är som präster. Man hör ju aldrig talas om en präst som tappat tron."
Vad har man när man förlorat tron?
Detta är ingen partisk krönika. Jag tar ingen som helst ställning för eller emot någonting. Bara en reflektion över en förlorad tro på människan.
Vad vill vi ha - frihet eller svensk trygghet?
"Tusentals människor omkommer varje dag i den svenska tryggheten. Tusentals själar dör på arbetsplatser runt om i landet varje dag i samband med att tron på att deras liv har betydelse försvinner. Syndrom som vi kallar för att gå in i väggen..."
Minnesruna över friheten
En av de sundare idéer som existerade i vårt gångna sekel var tron på den fria individen.
En mässa för alla
Vem vågar tro? Att vara öppen bekännare eller den som bevarar tron mellan sig själv och han däruppe. Allhelgonakyrkan plats för alla. Syndare-bekännare-ateister, ett finns gemensamt: alla mår bra.
