Vänster- och högerextremister möts

Marknadsekonomi och demokrati var inte framtiden för vare sig Lenin eller Hitler. Dessa herrars ideologier hade många likheter och samma lösningar på problemen. Det gällde bla kampen mot den det internationella "judiska" kapitalet, mot de dekadenta härskarfolken i väst samt att en gång för alla göra slut på klasskonflikterna. Koncentrationsläger och Gulag var lösningen för de som inte passade in.

I dagens Sverige har högerextremismen fått stor uppmärksamhet. Enligt min mening helt oförtjänt då genomslaget för dess idéer bland svenska folket är närmast försumbart. Men man kan förstå att nynazisterna är överförtjusta av all publicitet. Däremot är det mer tyst om vänsterextremismen och hur den påverkar samhället. Ett undantag var Ekots lördagsintervju den 21 januari.

Då tog Sveriges kanske främste expert på nynazism, Helene Lööw, som också är chef för Forum för levande historia, upp frågan om vänsterns antisemitiska arv.

"Jag tror att ett av huvudskälen till att det är så svårt att tala om det antisemitiska arv som existerar inom vänstern är att det historiskt sett varit de starkaste motståndarna till nationalsocialisterna, och sedan blivit bärare av antirasismen. Men det finns ingen motsättning i att vara antirasist och att vara antisemit", säger hon.

Enligt Helene Lööw bygger antisemitismen inom vänstern på föreställningen om judar som superkapitalister och utsugare av det arbetande folket.

Den svenska extremvänsterns grand old man, Jan Myrdal, som nyligen hedrades med ett timslångt program i TV, är ett exempel på det Lööw tar upp. Myrdal är inte bara känd för sina hyllningar av samtliga vänsterdiktaturer från Stalin till Pol Pot, utan också för sina utfall mot judar och Israel.

Är judarna ett folk? Nej, svarar Myrdal, de är "en sekt" FiB nr 19 1981 eller "en kast" DN 30/3 1992. Myrdals försvar av historikern Faurisson, som förnekade gaskamrarnas existens, är också välkänt. Dödade nazisterna ungefär sex miljoner judar? Knappast, svarar Myrdal, detta folkmord har "mytiserats", det var "ett normalt skeende i en vanlig krigisk grå och begriplig vardagshistoria". SvD 25/7 1990

Det är inte svårt att hitta exempel på att vänsterextrema personers eller gruppers uppfattningar fått stort genomslag inom vad man skulle kunna kalla "mainstreamvänstern". Det till skillnad från de högerextrema som inte har något respekterat forum att föra ut sina åsikter.

Under 2003 förnekade exempelvis vänstertidskriften Ordfront som är respekterad i vida vänsterkretsar i redaktionella artiklar att folkmordet på Balkan ägt rum. Man ansåg att ingen "funnit bevis för systematiskt dödande i Bosnien och ingen har träffat på före detta fångar från koncentrationsläger som kunnat vittna om detta".

Utländska experter som kunde verifiera övergreppen ansågs "naturligtvis tjäna amerikanska intressen". Massvåldtäkter har aldrig existerat och Slobodan Milosevic var en hjälte som är oskyldigt anklagad för krigsförbrytelser. Han sades dessutom vara antiimperialist. Vi blev alla lurade av USA och den "den judiska opinionen" som av någon suspekt anledning lierat sig med muslimerna på Balkan.

Samma typ av artiklar har man i åratal kunnat läsa på serbiska fascisters hemsidor. Det visar att när vänstern går tillräckligt lång åt vänster har man gått varvet runt och hamnar hos högerextremisterna.

För några veckor sedan var Ordfront åter i farten. Nu gällde det bevisa att "Israels regim styr svenska medier", som rubriken löd. Det är inte svårt att spåra en antisemitisk grundton i artikeln. Falska intervjuer med svenska journalister skulle få oss att tro att Israel var en diktatur där bla pressfrihet saknas. Peter Lövgren, som arbetat för SVT i Israel och flera andra journalister som "intervjuades" gick dock till massivt motangrepp vilket också fick Ordfronts chefredaktör att göra avbön, eller vad man skall kalla det, när han beklagade "misstag i den journalistiska metoden".

Såväl yttersta vänstern som högern vurmar för diverse terrororganisationer. Ibland sammanfaller dess beundran och inte helt oväntat när det gäller organisationer som bekämpar Israel.

Synen på att USA och Israel inte bara för en vidrig politik, utan också har en dekadent befolkning, sammanfaller. Det framförs att den politiska ondska länderna utövar i världen helt enkelt är följderna av att vara amerikan eller jude. Befolkningen är med andra ord lika föraktliga som den politik ländernas ledare för.

Extremvänstern framhåller gärna hur rasistiska amerikanarna är och från extremhögern framförs vilken etnisk soppa landet är och den degenerering man genomgått till följd av sin generösa invandringspolitik. En gemensam syn har man dock på närvaron av "kapitalet", eller det "judiska kapitalet", som sägs styra amerikansk politik och förvrida huvudet på befolkningen som är dum, fet, obildad, kultur- och historielös samt ointresserad och okunnig om omvärlden. Vidare delar man uppfattningen om att den amerikanska "icke-kulturen" är ett globalt hot mot allt sant, ursprungligt, äkta och folkligt.

Inte minst inom media har extremvänsterns tankegångar stort inflytande. Cecilia Uddén, radions korrespondent i USA perioden 1998-2003, är ett av många vittnesmål om stämningarna när det gäller rapporteringen från USA.

"De jublade redaktörer på radion så snart jag gjorde ett reportage om fattigdom eller utslagna ….". NEO nr 1 2006

Exemplen och övertrampen är många. Aftonbladet ansåg den 21/9 2004 att Bush är "senildement" och kulturjournalisten Stefan Jonsson diskuterade i DN 19/8 2004 om det är rätt att mörda Bush. "Makten har hamnat i händerna på en tyrann - är det då inte rätt att döda tyrannen?", undrade han.

Dessbättre kan ingen påstå att extremhögern har vare sig någon plattform eller dess idéer någon betydelse i den svenska politiska debatten. Däremot är det svårt att värja sig från uppfattningen att extremvänstern, genom den legitimitet man erhöll under 60-talet, fortfarande har ett betydande inflytande och därför inte sällan också ger högerextremismen ett handtag.

Av Lars Nilsson 26 jan 2006 15:20