Vad vill vi ha - frihet eller svensk trygghet?

Politikerna förefaller förbryllade över det låga intresse som finns för deras arbete, men det är verkligen inte jag.
Hur kan man förvänta sig att andra människor i samhället skall engagera sig i deras arbete, deras möjligheter i sin egen karriär och därmed deras inkomster. När politikerna inte verkar vara ett dugg intresserade av oss som de förväntar sig skall rösta på dem.

Det mantra som fortfarande snurrar på är ju om mer jobb och lägre skatter, bättre sjukvård och mer trygghet. Frågan om trygghet har fått enorma proportioner men frågan är om politiker och väljare har samma uppfattning om vad trygghet är?

Idag är vi så trygga i detta land att om man på andra sidan Atlanten anser att en specifik Svensk medborgare eventuellt kan vara terrorist, eller känner någon som är terrorist, eller har läst i tidningen om en terrorist, då tar den svenska överförmyndaren hand om detta. Då fryser man vederbörandes personliga och högst privata tillgångar. Man upphäver utresemöjligheter och mer eller mindre tar dennes privatliv från honom i fem hela år. Den graden av trygghet har vi i detta land.

Vi är så trygga i detta land att vi vet med säkerhet att om vi skulle bli ordentligt sjuka eller ha behov av vård så kommer vi att kunna få vänta tillsammans med andra välanpassade svenska medborgare under en väldigt lång tid. Vi kan vara trygga i att inte behöva vara ensamma om vi blir inlagda för vård. Vi får dela nästan allt, kanske till och med sängen om något år eller så. Så trygga kan vi känna oss i detta land. Skulle vi gå hädan får vi kanske till och med dela kylfack i källaren på Karolinska för nu är det till och med kö till begravningen!

Vi kan vara trygga i att all utbildning fokuseras på att lära kommande generationer hur man utbildar sig för att kunna få ett arbete, inte i hur man skapar arbete eller hanterar sin egen framtid rent generellt, utan i hur man söker arbete. Den modell som vi bygger vårt trygghetskoncept på kommer nämligen från en tid långt bak i historien när det fortfarande var lönsamt för individer med kreativitet och engagemang att skapa arbeten i Sverige. Idag är vi så trygga att man i brist på detta kan få plus-jobb på ett dagis eller inom något statligt eller kommunalt verk. Så trygga är vi idag att även om ingen längre behöver vara kreativ och engagera sig så kan man få pysselsättning.

Denna trygghet paketerar man sedan om i nya glada affischer var 4:e år när yrkesgruppen politiker vill ha vår hjälp med att se om sina egna arbeten och sin egen ställning i sina karriärer. Då drar man land och rike runt och marknadsför detta för det är vad de själva skulle vilja ha om de vore i våra kläder. Men si det är de inte. De jobbar med en sak och vi andra arbetar med annat. Vi försöker få våra liv att gå ihop och trygghet verkar inte vara receptet.

Trygghet ser nämligen helt olika ut för olika människor. En frisk människa mår bäst av att ha friheten av att själv bestämma hur hans eller hennes trygghet skall se ut. Vad den består i och hur den kommer till uttryck. Drivkraften hos en frisk människa är i första hand frihet, och det är det som också skapar ett samhälle. Frihet i gemenskap och med värderingsgrunder som kan respekteras, inte som skall respekteras. För väljarna verkar friheten vara ett betydligt mer attraktivt begrepp men inte heller i fråga om frihet verkar politiker och väljare ha samma värdering kopplad till värdet frihet.

Väljarna vill ha friheten av att kunna tjäna pengar och kunna skapa ett drägligt liv. Friheten av att kunna få vara bra på olika saker än vad normen säger. Friheten att planera sitt liv och sin tid, friheten att kunna få kompetens värderad och uppskattad. Friheten att kunna äga sin bostad, friheten att kunna få vara kreativ och friheten att kunna få växa.

En ung människa av idag kan helt enkelt inte få politikers budskap att gå ihop med hur det verkligen ser ut i samhället och i jämförelse med vad de själva har upplevt sedan de kom till den här platsen. Alla verkar vilja marknadsföra jobb och framgång som målsättningen i livet, "allt blir bra med ett arbete och en trygg försörjning". "Vi lever i ett välfärdssamhälle" säger de i den så kallade vuxna generationen. Men verkligheten visar ju något annat för den stora majoriteten.

De som har arbete verkar ju inte alls nöjda, glada, fria och lyckliga. De sliter och springer och köar och oroar sig. "Är detta vad jag skall sträva efter" torde vilken frisk människa som helst fråga sig. Varför inte fler gör det är för att de befinner sig på insidan av denna matris, detta ekorrhjul. De ser inte på världen med friska sinnen och tror verkligen att det skall se ut så här. Unga av idag och fler och fler andra också för den delen, börjar se att kejsaren verkar vara naken och att trollflöjtens toner inte leder till paradiset. Det är inte arbete man vill ha, man vill ha friheten att kunna tjäna pengar. Det är inte sysselsättning och försörjning man vill ha, det är ett liv man vill ha. "Utbildning och valpropaganda verkar leda till ett enda ställe och det verkar ju inte som om det har gjort människor lyckliga så varför skulle det vara vägen för mig att välja?"

Gör din valfråga enkel och subjektiv. Var egoistisk och se om det är någon eller något av de tillgängliga kandidaterna som möjligen skulle kunna gå mot ett för dig önskvärt håll. Väljer du frihet så skall du veta att det har ett pris det också, även om du aldrig hör det nämnas i den politiska debatten.

Väljer du friheten att kunna skapa dig en egendesignad framtid så kommer det att kosta på någonstans. Det kommer att kosta i form av engagemang, ansvar, kreativitet, uthållighet och inte minst kommer det att krävas kompetensen att misslyckas. Inget av detta lärs ut i skolan av idag så det får du finna andra vägar för, livet är dock en bra skola. Goda förebilder, förebilder som du väljer är en bra sak. Våga prata med andra om dina betänkligheter, din oro och dina ambitioner är en annan bra sak.

Väljer du tryggheten så som vi har valt att ha den i regimen Sverige så har även det ett pris. Tusentals människor omkommer varje dag i denna trygghet. Tusentals själar dör på arbetsplatser runt om i landet varje dag i samband med att tron på att deras liv har betydelse försvinner. Syndrom som vi kallar för att "gå in i väggen" och andra typer av pris betalas regelbundet för den typ av trygghet som det innebär att leva i ett Sverige av idag.

Oavsett vilket så bör du rösta, om inte annat så för att ge dig själv mandatet att ha åsikter. Att ha åsikter utan att bidra till att driva en fråga eller föröka påverka är helt ointressant för både dig själv och andra människor i längden. Din åsikt har ingen som helst betydelse om du inte agerar i linje med den.

Av Lennart Göthe 14 sep 2006 09:17